Matteus 15:22-28

Matteus 15:22-28 SKB

En kanaaneisk kvinna från trakten kom och ropade med hög sprucken röst: ”Herre, Davids son, ha förbarmande över mig (känn medlidande med mig och grip in)! Min dotter är svårt demoniserad (plågas och är ansatt av en demon).” Men Jesus sa inte ett ord. Hans lärjungar kom och bad honom gång på gång: ”Skicka i väg henne (svara henne så att hon inte behöver besvära oss mer). Hon följer ju efter oss och ropar (med sprucken röst, okontrollerat, störande).” Han svarade [till sist kvinnan och sa till henne]: ”Jag är bara sänd till de förlorade fåren från Israels hus.” Men hon kom och tillbad (böjde sig i ödmjukhet och vördnad, föll på knä) och sa: ”Herre, hjälp mig!” Jesus svarade henne: ”Det är inte rätt att ta barnens bröd och kasta det åt tamhundarna (de små hundarna).” Hon sa: ”Ja, Herre, men även tamhundarna äter smulorna som faller ner från deras herrars bord.” Då svarade Jesus henne: ”O kvinna, din tro (uthållighet, tillit) är stor. Låt det du vill ske.”