Matteus 13:31-58

Han berättade en annan liknelse för dem: ”Himmelriket (himlarnas kungarike) är som ett senapsfrö som en man tar och sår i sin åker. Det är det minsta av alla frön [som vanligtvis planterades i landet], men när det har växt upp är det större än alla trädgårdsväxter och blir ett träd, så stort att himlens fåglar kommer och bygger bo bland grenarna.” Han berättade en annan liknelse för dem: ”Himmelriket (himlarnas kungarike) är som jästen (surdegen) som en kvinna gömmer (blandar – gr. ekgrupto) i tre mått (gr. saton – motsvarar 13 liter) mjöl [totalt omkring 40 liter] tills dess hela degen har jäst [blivit påverkad av jästen].” [Det finns flera olika tolkningar av dessa två liknelser. Den första och uppenbara är att Guds rike växer, både som ett senapsfrö och som en deg. Ser man till sammanhanget så är dessa två liknelser inbäddade mellan liknelsen om ”ogräset och vetet” och dess förklaring. Huvudtemat i den liknelsen är att det finns ett falskt vete som tillåts växa parallellt med det äkta. Det finns alltså människor som kallar sig kristna men inte är det. Jesus säger i vers 41 att i tidsålderns slut ska änglar samla och föra bort alla ur hans rike som är stötestenar (som gör så att andra dras in i synd) och lever i laglöshet. I ljuset av den förklaringen och att ordet ”träd” används om senapsbusken, kan senapsfröet stå för en falsk oproportionerlig tillväxt. De yttre delarna av trädet långt från stammen blir t.o.m. hem för fåglar som tar bort Guds ord från människor, se vers 4. Detta kan symbolisera yttre attacker mot Gudsriket. I Hesekiel och Daniel finns liknelser där fåglarna i trädet beskriver människor i ett rike, se Hes 17:2331:6Dan 4:12-21. Appliceras den tolkningen blir den konsekvent med att både goda och onda människor sås in i riket, se vers 38. Surdeg är genom hela Bibeln en bild på falska läror och i så fall förutsäger Jesus att det kan smyga sig in villoläror som sprider ondska inifrån. Jesus varnar för fariséernas och saddukéernas surdeg som är deras felaktiga lära, se Matt 16:6-12. Fariséerna levde inte som de lärde och saddukéerna var en privilegierad välbärgad elit som hade missförstått både Skrifterna och Guds kraft, se Luk 12:1 och Matt 22:29. Tre mått mjöl för tankarna till 1 Mos 18:6 där just en kvinna, Sarah, bakar bröd av tre mått mjöl inför Herrens besök hos Abraham. Genom både den judiska och den kristna historien står det osyrade brödet för äkta gemenskap med Gud. Inför den judiska påsken städar man ur all jäst ur husen, se 2 Mos 12:15, och i den kristna nattvarden har brödet en central betydelse. Att då den som är ansvarig för att baka brödet ”gömmer” in jäst som förstör gemenskapen med Gud är allvarligt.] Allt detta talade Jesus i liknelser till folket, han talade inte till dem utan att använda en liknelse. Detta för att det som var sagt genom profeten skulle uppfyllas: ”Jag vill öppna min mun för att tala i liknelser. Jag ska förkunna vad som har varit dolt sedan världens nedkastande [gr. apo kosmos katabole – dvs. från syndafallet då Guds ordnade världssystem raserades].” [Citat från Ps 78:2, skriven av Asaf.] [Även om Jesus redan förklarat varför han talade i liknelser till folket, se vers 10-17, så understryker Matteus detta med en referens från Gamla testamentet. Eftersom Jesus använde sig av olika undervisningsstilar senare syftar uttalandet att Jesus bara använde liknelser främst på detta undervisningstillfälle, se t.ex. Matt 15:3-919:3-12.] Sedan lät han folket gå och gick in i huset [antagligen Petrus hus där Jesus bodde då han verkade i Galileen]. Hans lärjungar kom till honom och sa: ”Förklara för oss liknelsen om ogräset i åkern.” Han svarade [och förklarar liknelsen från vers 24-30]: ”Den som sår den goda säden är Människosonen. Åkern är världen. Den goda säden är Guds barn (rikets söner). Ogräset är ondskans barn (den ondes söner). [Det kommer att finnas onda människor som kallar sig ’kristna’, se vers 41.] Ovännen som sådde det är djävulen. Skörden är tidsålderns slut (fulländning). Skördemännen är änglar. [Gr. aggelos som betyder budbärare, syftar antagligen på Guds änglar som han ska sända ut, se vers 41.] På samma sätt som ogräset [som liknar det äkta vetet] samlas ihop och bränns upp i eld, så ska det vara vid tidsålderns slut. Människosonen ska då sända ut sina änglar och de ska samla ihop från hans rike alla som är stötestenar (personer som gör så att andra dras in i synd) och alla som praktiserar laglöshet (gör det som är orätt), och kasta dem i den brinnande ugnen. Där ska man gråta ljudligt och skära tänder (där råder ångest, hat och ondska, ordagrant ’rent fysiskt skaka av skräck’). Då ska de rättfärdiga lysa som solen, i sin Faders rike [en anspelning på Dan 12:3]. Den som har öron, han ska höra (lyssna uppmärksamt, ta till sig och förstå min undervisning).” [Jesus fortsätter att undervisa lärjungarna enskilt:] ”Himmelriket (himlarnas kungarike) [som finns överallt där hans vilja sker] är som en dyrbar skatt som blivit gömd i en åker. En man finner den och gömmer den igen, och i sin glädje [över upptäckten] går han och säljer allt han äger och köper den åkern.” ”Himmelriket (himlarnas kungarike) kan också liknas vid en köpman (en resande uppköpare) som söker efter dyrbara pärlor. När han hittar en dyrbar pärla, går han och säljer allt han äger och köper den.” [Vid en snabb anblick kan det verka som om frälsningen liknas vid en skatt och en pärla, och människan måste sälja allt för att köpa den. Tittar vi däremot på de tre liknelser som Jesus förklarar, är det Gud som är huvudpersonen och den som agerar. Det är Gud som är mannen som sår den goda säden i de två första liknelserna och han är den som skördar vid tidsålderns slut, se vers 37 och 49. Det är därför troligt att mannen som hittar skatten i åkern är Gud själv och att köpmannen som söker pärlor också är Gud. Skatten hittas i åkern som tidigare var en bild på världen, se vers 38. Gud är den som söker efter människors hjärtan. Priset betalas med Jesu liv på korset. I Gamla testamentet omnämns Israel ofta som Guds speciella skatt, se 2 Mos 19:5. Om skatten är en bild på Israel kan pärlan vara en bild på församlingen. I havet skapas pärlor när ett sandkorn råkat komma in i en mussla. Det lilla sandkornet irriterar musslan som kapslar in den lager på lager och pärlan växer. En fin bild på hur Jesus som var ”stötestenen” blir grundstenen som församlingen byggs på. Pärlor omnämns inte i Gamla testamentet, men var inte något obekant för lärjungarna. Köpmän importerade dem långväga ifrån, från områden kring Indiska Oceanen, Persiska viken och Röda havet. Havet symboliserar ofta världens nationer, och där finns Guds församling.] ”Himmelriket (himlarnas kungarike) [Guds kungavälde från ovan] kan också liknas vid ett dragnät som kastas i sjön och fångar fiskar av alla sorter. När det blir fullt, drar man upp det på stranden och lägger den goda fisken i korgar, men kastar bort den dåliga.” [Ett dragnät är ett stort nät som förs in mot stranden i en halvcirkel. Nätet kan vara en bild på evangeliet och Guds rike som sveper över jorden. På samma sätt som nätet samlar in alla sorters fiskar, når evangeliet alla folk och nationer. När Jesus talade detta hade bara Israel berörts av evangeliet, men Jesus indikerar att innan han kommer tillbaka ska hela världen ha hört evangeliet.] ”På samma sätt ska det vara vid tidsålderns (den här tidsepokens) slut. Änglarna ska gå fram och separera de onda från de rättfärdiga, och kasta de onda i den brinnande ugnen. Där ska man gråta ljudligt och skära tänder (där råder ångest, hat och ondska, ordagrant ’så fylld av skräck att man rent fysiskt skakar av rädsla’).” [Jesus lär att mitt i församlingen finns både äkta kristna och sådana som aldrig tagit emot Jesus som sin Herre. Det räcker inte med att tillhöra en församling, göra goda gärningar – det handlar om att känna Jesus.] ”Har ni förstått allt detta [alla dessa liknelser om himmelriket i kapitel 13]?” De svarade honom: ”Ja, Herre.” Då sa han till dem: ”Varje skriftlärd [expert i Gamla testamentet] som blir en lärjunge för himmelriket (himlarnas kungarike), han måste bli som en husbonde (en välbärgad man, familjefar) som ur sitt förråd kan ta fram både nytt och gammalt.” [En förkunnare av evangeliet som har accepterat Guds kungavälde och ställt sig under kungen Jesus och låter hans befallningar råda, ska generöst och fritt dela med sig av gamla sanningar men i nya former, med nya illustrationer så att det går att applicera Guds ord. Frasen ”nytt och gammalt” kan också vara ett judiskt uttryck som helt enkelt betyder ”ett stort överflöd”, dvs. att han har stor kunskap i Guds ord.] När Jesus hade avslutat dessa liknelser [i kapitel 13], lämnade han platsen. [Jesus befann sig vid norra stranden av Galileiska sjön, inte så långt från Kapernaum.] När han kom till sin egen hemstad [Nasaret, knappt tre mil från Kapernaum] undervisade han i deras synagoga. De slogs av häpnad och sa: ”Varifrån har han fått denna vishet och mirakulösa kraft? Är inte detta hantverkarens son? [Det grekiska ordet som ofta översätts snickare kan också betyda stenarbetare. Josef var antagligen en byggnadsarbetare som jobbade med både trä och sten.] Heter inte hans mor Maria, och hans bröder Jakob, Josef, Simon och Judas? Hans systrar, är de inte alla [gifta och bor] här med oss? Varifrån har han fått allt detta?” De tog anstöt (avvisade hans auktoritet, han blev en stötesten). Jesus sa till dem: ”En profet är inte föraktad (utan ära, respekt), förutom i sin hemstad och i sin egen familj (sitt eget hus).” Han utförde inte många kraftgärningar (manifestationer av Guds kraft) där på grund av deras otro.