Lukas 5:12-39

En gång när Jesus var i en av [de judiska] städerna [någonstans i Galileen, se Luk 4:43], kom en man som var full av spetälska. [Det grekiska ordet lepra är en generell term för olika sorters hudsjukdomar. De flesta bibelforskare anser att det inte är den spetälska som finns i dag, som också kallas Hansens sjukdom.] När mannen fick se Jesus kastade han sig ned på sitt ansikte och bönföll honom: ”Herre, vill du, så kan du göra mig ren.” Jesus sträckte ut handen, rörde vid honom [vilket gjorde Jesus ceremoniellt oren] och sa: ”Jag vill. Bli ren!” Genast försvann spetälskan. Jesus förbjöd honom att tala om det för någon [som han skulle möta på vägen till templet i Jerusalem] och sa: ”Gå och visa dig för prästen och ge det offer för din rening som Mose har bestämt [3 Mos 14:1-32]. Det blir ett vittnesbörd för dem.” [Markus berättar hur mannen inte lydde Jesu uppmaning, se Mark 1:45.] Men ryktet om honom spreds bara mer och mer, och stora skaror samlades för att lyssna på honom och bli botade från sina sjukdomar. Men han drog sig undan (upprepade gånger) till öde trakter för att be. [Jesu popularitet drev honom till ännu mer bön, inte bara en gång utan ofta.] Det hände sig en dag när han höll på att undervisa [i Petrus hus i Kapernaum, se Mark 2:1], att fariséer och de främsta Torah-lärarna satt där [bland åhörarna]. [Den grekiska texten framställer att Jesus var fullt upptagen med att undervisa folket, i motsats till fariséerna och de skriftlärda, som borde varit de som undervisade och visade på Guds kraft. Lukas använder ett ovanligt ord för ”laglärd” här (gr. nomo-didaskalos) som närmast kan översättas med att ha den högsta akademiska titeln doktor inom ämnet Moseböckerna. Ordet används om Gamaliel, se Apg 5:34.] De [fariséerna och de främsta lärarna] hade kommit från varenda by i Galileen [som Tsippori, Tiberias, Gamla, Magdala] och Judéen [från större städer som t.ex. Hebron] och från Jerusalem. Herrens kraft var över Jesus så att han kunde bota [de sjuka som kommit]. Då kom det några [fyra män, se Mark 2:3] bärande på en bår med en man som var förlamad, och de försökte komma in med honom [i huset] och sätta ner honom framför Jesus. Då de inte kunde ta sig in med honom på grund av allt folket, gick de upp på taket, tog bort teglet och firade ner honom på hans bår mitt framför Jesus. När han såg deras tro [både hos den sjuke mannen och hans fyra vänner] sa han: ”Min vän, du har fått förlåtelse för dina synder.” De skriftlärda och fariséerna tänkte (hade en inre dialog): ”Vad är det för en hädare! Vem kan förlåta synder utom Gud?” Men Jesus visste deras tankar (och inre resonemang) och sa till dem: ”Vad är det ni tänker i era hjärtan? Vilket är lättast, att säga: ’Du har fått förlåtelse för dina synder’, eller: ’Stå upp och gå’? Men för att ni ska veta att Människosonen har makt (auktoritet) här på jorden att förlåta synder, säger jag dig” – så sa han sedan till den lame – ”Stå upp, ta din bår (bädd) och gå hem!” [Mitt i svaret till de skriftlärda riktar sig Jesus sig till den lame i stället, och meningen avslutas inte i ord, utan genom handling!] Genast reste han sig, mitt för ögonen på dem, tog båren han hade legat på och gick hem, allt medan han prisade Gud. Alla slogs av häpnad och prisade Gud, och de fylldes av fruktan och sa: ”Det är otroligt (ofattbart, något som vi inte kunnat drömma om i vår vildaste fantasi), det vi har sett i dag.” Efter detta gick Jesus ut [från huset i Kapernaum efter helandet av den lame mannen], och fick se en tullindrivare (publikan) som hette Levi [även kallad Matteus] sitta vid tullhuset. Han sa till honom: ”Följ mig.” Han lämnade allt och reste sig upp och följde honom. [Levi är troligen hans familjenamn, medan Matteus är hans förnamn. Tullstationen låg vid utkanten av staden, antingen vid handelsvägen ”Via Maris” som gick från Damaskus till Medelhavet, eller vid Galileiska sjön där skepp som skulle förtullas anlände från territorier utanför Herodes Antipas styre.] [Den glade och nyfrälste] Levi [även kallad Matteus] ordnade med en stor fest i sitt hus, och det var många tullindrivare och andra där tillsammans med dem [Jesus och lärjungarna]. Men fariséerna och deras skriftlärda klagade på Jesu lärjungar (viskade irriterat i låg ton till dem) och sa: ”Hur kan ni äta och dricka tillsammans med tullindrivare och syndare?” Jesus svarade: ”Det är inte de friska som behöver läkare, utan de sjuka. Jag har inte kommit för att kalla rättfärdiga till omvändelse, utan syndare.” De [fariséerna] sa till honom: ”Johannes lärjungar fastar ofta och ber böner (regelbundna böner för specifika behov), och det gör fariséernas lärjungar också, men dina lärjungar äter och dricker.” [Man syftar antagligen på den fest som Jesus och lärjungarna besökte hos den nyfrälste Matteus, se vers 29. Kanske råkade den infalla på en måndag eller torsdag, som var de rättrogna judarnas fastedagar. Man kunde dock inte anklaga Jesu lärjungar för att inte be, och nämner inget om det.] Jesus svarade dem: ”Kan man låta bröllopsgästerna [brudgummens vänner som ansvarar för att ordna festligheterna] fasta så länge som brudgummen fortfarande är med dem? [Nej, det kan man inte.] Men det kommer en tid när brudgummen ska tas ifrån dem, och då ska de fasta.” Han berättade också en liknelse för dem: ”Ingen river av ett stycke från en ny (fräsch, formbar) mantel och syr på den på en gammal (stel) mantel. Om man gör så har man rivit sönder den nya (fräscha) manteln och biten från den nya (fräscha) passar inte den gamla. På samma sätt häller man inte färskt (nytt) vin i gamla vinsäckar (lädersäckar). Om man gjorde så skulle det färska (nya) vinet spränga sönder vinsäckarna [när det jäser], och vinet skulle spillas ut och vinsäckarna skulle förstöras. Nej, färskt vin hälls i nya (fräscha) vinsäckar. [Två olika ord för ny används i dessa verser. Det grekiska ordet kainos syftar på något nytt, men har inte så mycket med mantelns eller vinsäckens ålder att göra, utan fokuserar mer på dess kvalitet och formbarhet. Synonymerna fräsch och formbar vill visa på denna betydelse. Det andra ordet är neos som handlar om ålder och översätts ’färskt’. Minsta spår av orenhet i en säck gör att jäsningsprocessen startar. Därför är det viktigt att helt rena säckar används. Eftersom det inte finns någon behållare eller säck som kan stå emot de gaser som uppstår vid jäsningsprocessen, kan det nya vinet, som är det bättre, syfta på alkoholfritt vin som inte har jäst.] Ingen som är van att dricka gammalt vin längtar efter nytt, för han säger: ’Det gamla är gott (bättre).’ ”