Sedan återvände Jesus, uppfylld (och ledd) av den helige Ande, från [floden] Jordan och fördes av Anden omkring i öknen (ödemarken) under fyrtio dagar. Där frestades han (hans karaktär prövades ständigt) av djävulen. Under dessa dagar åt han inget [på liknande sätt som Mose och Elia också fastat, se 2 Mos 34:281 Kung 19:8], och när de [de fyrtio fastedagarna] var över blev han hungrig.
Då sa djävulen till honom: ”Om du är Guds Son, befall då att den här stenen blir till ett bröd (mat).” [Om stenar kunde bli Abrahams barn (Luk 3:8) eller ge israeliterna vatten i öknen (2 Mos 17:1-7), då skulle de också kunna bli till bröd och mätta Jesu hunger. Djävulen frestar Jesus att använda sin förmåga till sitt eget behov, se även Luk 3:2223:35-39. I Matt 4:3 är stenar och bröd i plural.]
Men Jesus svarade:
”Det står skrivet [5 Mos 8:3]: Människan ska inte bara leva av bröd.”
[Matt 4:4 har med det fullständiga citatet att människan inte bara ska leva av bröd, utan av varje ord som kommer från Guds mun.]
[Ordningen i Lukas uppräkning skiljer sig från Matteus och han skiftar plats mellan den andra och tredje frestelsen. Genom att lägga händelsen i Jerusalem sist, betonar han staden Jerusalem som har en central plats i hans två böcker. Det är sannolikt att Matteus ordning är den kronologiska eftersom beskrivningen och konjunktionerna är mer precisa. Han använder det grekiska tote som anger tid, medan Lukas använder det grekiska kai som inte indikerar någon tidsmässig ordning.]
Djävulen förde honom upp [på ett högt berg, se Matt 4:8] och under ett ögonblick visade han honom alla riken i världen. [Det var som om han reste runt jorden och fick se alla världens riken i en syn, och kanske främst det stora Romarriket som var den dominerande världsmakten då.] Han sa till Jesus: ”Jag ska ge dig all denna makt (auktoritet) och härlighet, för den har lagts i mina händer och jag kan ge den åt vem jag vill. Om du tillber mig [bara en gång] ska allt detta bli ditt.” [Djävulen erbjuder en genväg, utan döden och lidandet på korset, till att bli den Messias som ska regera på jorden.]
Då sa Jesus till honom:
”Det står skrivet [5 Mos 6:13]: Du ska tillbe Herren din Gud, bara (endast – gr. monos) honom ska du tjäna (dyrka).”
Han förde honom till Jerusalem och ställde honom på den högsta platsen på templet [kan syfta på tempelbyggnaden eller hela tempelområdet] och sa till honom: ”Om du är Guds Son, så kasta dig ner härifrån, det står ju skrivet [Ps 91:11-12]: Han ska ge sina änglar befallning om att bevara (skydda) dig. och de ska lyfta upp dig på sina händer så att din fot inte stöter emot någon sten.”
Jesus svarade och sa till honom:
”Det är sagt [Skriften säger i 5 Mos 6:16]: Du ska inte pröva (fresta) Herren din Gud.”
När djävulen hade prövat honom på alla sätt lämnade han honom [temporärt] till en annan mer läglig tid.
Jesus återvände i Andens kraft till Galileen och ryktet om honom spred sig i hela den regionen. Han undervisade i deras [det judiska folkets] synagogor och blev prisad av alla.
Jesus kom till Nasaret där han hade vuxit upp. [Nasaret är en mindre bergsby, 30 km sydväst om Kapernaum.] På sabbaten (lördagen) gick han till synagogan som han brukade göra.
[Det lilla samhället uppskattas ha haft endast omkring 400 invånare. Enligt traditionen läste sju av de närvarande i synagogan från Moseböckerna. De stod upp och läste åtminstone tre verser var utifrån en bibelstudieplan som gjorde att man läste hela Torah under ett år. Sedan kallades någon fram för att läsa från profeterna; ofta tillfrågades någon som var på besök att göra detta. Den som läst från profeterna satte sig sedan framför de församlade och gjorde några utläggningar om den nyss lästa texten.]
Jesus stod upp för att läsa [texten från profeterna], och man räckte honom [skriftrullen för] Jesaja bok. Han rullade fram bokrullen och hittade det ställe [i slutet på Jesaja, Jes 61:1-2] där det står skrivet:
”Herrens Ande är över mig, för han har smort mig
att predika (proklamera) det glada budskapet (evangeliet) för de fattiga.
[Ordet evangelium betyder ’glädjebud’ eller ’segerbudskap’. Ordet användes i den romerska världen om det glada budskapet kurirerna från fronten kom och läste upp i Rom efter stora segrar. Vissa manuskript har även med frasen ”förbinda dem som har ett förkrossat hjärta”.]
Han har sänt mig på ett uppdrag att proklamera (ropa ut) frihet
för de fångna (tillfångatagna och bortförda) och syn till de blinda.
Att befria (sända ut i frihet – gr. apostello)
dem som är förtryckta (ordagrant: ’slagna i spillror’, de som är under bördor, lever i misär).
Att predika (förkunna, öppet berätta om) ett nådens år [jubelår] från Herren.” [Ett år då Guds frälsning, nåd och favör överflödar, se 3 Mos 25:8-17.]
[Jesus avslutar läsningen abrupt (efter den första av tre strofer i Jes 61:2) och tar inte med: ”och en Guds dag av hämnd”. Detta måste väckt förundran, men orsakade även så småningom ilska, se vers 28. Åhörarna där i Nasaret hade säkert önskat att Jesus skulle läst dessa ord om hämnd, lagt ut texten och proklamerat dom över romarna och de hedningar som ockuperat deras land. Istället ger han två exempel på hedningar, under de stora profeterna Elia och Elishas tid, som Gud visat nåd, se vers 25-27. När Jesus kommer tillbaka till jorden den andra gången är det för att fullborda den sista delen av denna profetia i Jesaja. Då kommer han döma, ge glädje istället för sorg, högtidskläder för fest istället för aska och sorg, osv., se Jes 61:2-115 Mos 32:35Rom 12:192 Thess 1:6-10.]
Sedan rullade han ihop bokrullen och gav tillbaka den till tjänaren [som ansvarade för bokrullarna] och satte sig ner. Alla i synagogan följde Jesus med sina blickar (tittade spänt på honom).
Bibelappen
Bibelappen för barn
