Lukas 13:22-35

Jesus gick igenom städer och byar där han undervisade, på sin vandring mot Jerusalem. [Redan i Luk 9:51 börjar Jesus gå mot Jerusalem men först i Luk 17:11 går han direkt mot målet.] Någon frågade honom: ”Herre, är det bara några få som blir frälsta (räddade)?” [Detta var en teoretisk fråga, antagligen ställd av en farisé eller skriftlärd. Jesus börjar med att ge en praktisk och personlig uppmaning till var och en att vara redo, för vad spelar det för roll om få eller många andra blir frälsta om man själv går förlorad? Till sist, vers 29-30, svarar han på frågan att många hedningar från jordens alla hörn ska bli frälsta.] ”Kämpa [som om ni tävlade i en olympisk gren eller stred på liv och död; verbformen indikerar också en passiv komponent – dvs. att även låta Gud få verka mitt i kampen] för att komma in genom den smala (trånga) dörren [portingången till ett hus där en bröllopsfest ska hållas]. [Jesus är dörren, den enda vägen till Gud, se Joh 10:714:6.] För många, säger jag er, ska försöka (söka; sträva efter) att komma in men inte kunna det. När väl husets herre [Jesus] stiger upp och snabbt stänger dörren, då kommer ni att stå utanför och bulta och säga: ’Herre, öppna för oss!’ Han kommer att svara er: ’Jag vet inte varifrån ni är.’ [Vilken familj eller vilket hushåll ni tillhör.] Då ska ni säga: ’Vi har ätit och druckit i ditt sällskap [dock inte som verkliga vänner och gäster som i Matt 26:29], och du har undervisat på våra huvudgator.’ Men han ska svara: ’Jag vet inte varifrån ni är. [Vilken familj eller vilket hushåll ni tillhör.] Gå bort ifrån mig, alla ni som bedriver orättfärdighet.’ Där ska ni gråta och skära tänder (där kommer det att råda ångest, hat och ondska), när ni ser Abraham, Isak och Jakob och alla profeterna vara i Guds rike medan ni själva är utdrivna. [Många judar ansåg sig tillhöra Gudsriket eftersom man var född jude, medan Jesus lär att man måste födas på nytt.] Människor ska komma från öster och väster, från norr och söder och ligga till bords [få delta i den himmelska festmåltiden] i Guds rike. De som [nu] är de sista ska [då] bli de första, och de som [nu] är de första ska [då] bli de sista.” Just då kom några fariséer [från Galileen eller Pereen, de områden som Herodes Antipas var landsfurste över] och sa till honom: ”Gå genast härifrån, för Herodes vill döda dig.” Men han svarade: ”Gå och säg till den räven [judiskt idiom för att vara feg och lättskrämd] att jag driver ut onda andar och botar sjuka i dag och i morgon, och den tredje dagen når jag mitt mål (fulländar jag mitt syfte här). Men i dag och i morgon och i övermorgon måste jag vandra vidare [Herodes eller någon annan kan inte hindra Guds plan], för det passar sig inte att en profet dödas någon annanstans än i Jerusalem.” ”O Jerusalem, Jerusalem [upprepning av namnet beskriver ett starkt känslomässigt engagemang]. Du som vanemässigt mördar profeterna och stenar dem som är sända till dig (som budbärare)! Hur många gånger har jag inte velat (längtat efter att) få samla (skydda) dina barn, som en höna samlar (skyddar, värmer) sina kycklingar under sina vingar, men ni har vägrat. Se, nu står ert hus övergivet (tömt på sina egna resurser) [utan Guds beskydd]. Jag säger er, ni ska inte se mig igen förrän den dag då ni säger: ’Välsignad är han som kommer i Herrens namn.’ ” [Ps 118:26]