Efter en tid blev hans hustru Elisabet gravid, och i fem månader höll hon sig i avskildhet (dold). Hon sa till sig själv: ”Detta har Herren låtit ske med mig. Nu har han tänkt på mig och befriat mig från min skam bland människor.”
[Utifrån ängelns budskap förstod de att deras son skulle ha ett viktigt gudomligt uppdrag, se vers 15, något som behövde förberedas i bön och avskildhet.]
Då Elisabet var i sjätte månaden blev ängeln Gabriel sänd av Gud till staden Nasaret i Galileen, till en jungfru som var trolovad med en man som hette Josef, av Davids ätt. Jungfruns namn var Maria. [Det är troligt att Maria är någonstans mellan fjorton och arton år när detta sker. Hon var judinna, hennes hebreiska namn var Mirjam.]
Han kom in och sa till henne: ”Gläd dig, du benådade (som blivit utvald, fått Guds välvilja och favör över ditt liv). Herren är med dig.” Men hon blev förskräckt vid hans ord och undrade (funderade fram och tillbaka på) vad denna hälsning kunde betyda.
Ängeln sa till henne: ”Var inte rädd, Maria, du har fått nåd (favör – gr. charis) hos Gud. Se, du ska bli gravid (gr. sullambano) [Lukas använder en medicinsk term, bli befruktad i moderlivet] och föda (frambringa; föda fram – gr. tikto) en son, och du ska ge honom namnet Jesus.
Han ska bli stor (mäktig, viktig),
kallas den Högstes son.
Herren Gud ska ge honom
hans förfader Davids tron.
Han ska regera som Konung över Jakobs hus [Israel] i evig tid (genom tidsåldrarna),
det ska aldrig bli något slut på hans kungarike.”
Då sa Maria till ängeln: ”Hur ska detta hända, eftersom jag inte känt (haft en sexuell relation med) någon man?”
Ängeln svarade och sa till henne: ”Den helige Ande ska komma över dig, och den Högstes kraft ska överskugga dig (vila över dig som ett moln, gammaltestamentlig bild av Guds närvaro). Därför ska det heliga (avskilda, speciella) barnet kallas Guds Son. Se, din släkting Elisabet [kanske kusin] väntar barn trots sin höga ålder. Hon som man har kallat den barnlösa är nu gravid i sjätte månaden. För ingenting är omöjligt för (nära intill – gr. para) Gud.” [Ordagrant: för inget kommer att vara kraftlöst/impotent i närheten av varje Guds ord/löfte (gr. rhema). Inget ord som Gud uttalar är utan kraft! Samma uttryck finns i 1 Mos 18:14 riktat till Abraham angående Sarah.]
Då sa Maria: ”Se, jag är Herrens tjänarinna, låt detta hända mig enligt dina ord.” Sedan lämnade ängeln henne.
Några dagar senare begav sig Maria i väg och skyndade (med entusiasm) till en stad i bergsbygden i Juda.
[Bergsbygden i Juda sträcker sig i nordsydlig riktning från Jerusalem ner mot Hebron. Resan från Nasaret till detta område tar tre till fyra dagar till fots. Sakarias var präst i templet, men eftersom man bara tjänstgjorde fem veckor per år var det inte nödvändigt att bo i Jerusalem, så många präster bodde i t.ex. Jeriko eller Hebron. Enligt kristen tradition från 500-talet är platsen Ein Kerem, sju kilometer väster om Jerusalem.]
Maria gick in i Sakarias hus och hälsade (saluterade, välsignade) Elisabet. [En dåtida hälsning var inte bara några ord och en gest, utan var en ceremoni där den yngre på ett vördnadsfullt sätt hälsade den äldre.] När Elisabet hörde Marias hälsning sparkade barnet till i hennes moderliv, och Elisabet blev uppfylld av den helige Ande. [Profetian i Luk 1:15 går i uppfyllelse.] Hon ropade ut med hög röst (ett emotionellt utrop) och sa [sedan, när hon samlat sig]:
”Du [Maria] är välsignad (lycklig, avundsvärd) framför alla andra kvinnor [du har fått ett unikt privilegium],
och välsignat är det barn du bär inom dig.
Men vem är jag (hur har jag förtjänat denna ära),
att min Herres mor kommer till mig?
Se, på en gång när mina öron hörde ljudet av din hälsning,
sparkade barnet till av jublande glädje i mitt moderliv.
Salig (lycklig, välsignad) är hon som litade på (trodde) att det skulle gå i fullbordan,
det som sagts henne genom Herren.” [Det som förmedlats genom ängeln Gabriel, se vers 26, 30-33.]
[Maria brister ut i lovsång. Det första ordet i grekiskan är verbet upphöjer (gr. megaluno). Det sätter tonen för hela sången. Den latinska översättningen har samma ordföljd, och därför har detta stycke kommit att kallas Magnificat, från det latinska ordet för upphöjer. Maria var redan vid ung ålder välbekant med Skrifterna och hela lovsången andas bibelcitat. Det finns många likheter med Hannas lovsång då Gud gett henne en son, se 1 Sam 2:1-10. Lovsången är uppbyggd som en psaltarpsalm, vilket även gäller Sakarias och Simeons lovsånger, se Luk 1:68-792:29-32.]
Då sa Maria:
”Min själ upphöjer Herren [jag lovsjunger och talar ständigt om Herrens storhet],
och min ande jublade (hoppade av glädje) över (på grund av) Gud, min Frälsare (Räddare, Befriare)!
[Ps 103:1-2Ps 35:9Hab 3:18]
För han har sett (beaktat) sin tjänarinnas låga status (ödmjukhet). [1 Sam 1:11Ps 136:23]
Se, från denna stund ska alla släkten (generation efter generation)
kalla mig välsignad (glad, lycklig). [1 Mos 30:13Ps 138:6]
För den Mäktige har gjort stora ting (fantastiska saker) för mig [Ps 71:19126:23],
och heligt (avskilt) är hans namn. [Ps 111:9]
Hans barmhärtighet (kärlek mot dem som lider) är över dem
som fruktar honom från släkte till släkte. [Ps 103:17]
[Maria börjar personligt och prisar Gud för vad han gjort för henne, se vers 48-50. Den andra delen är profetisk och ser fram mot vad sonen ska göra för Israel. Det är inte ovanligt att psalmer är strukturerade på detta sätt, se Ps 1569128130131.]
Han har utfört mäktiga kraftgärningar med sin arm [Ps 98:1118:15].
Han har förskingrat dem som har högmodiga tankar i sina hjärtan.
Han har störtat ned dynastier (mäktiga ledare – gr. dunastes) från deras troner,
och upphöjt dem av låg rang.
Han har mättat de hungriga (behövande) med sina goda gåvor [Ps 107:9],
och skickat i väg de rika tomhänta. [Luk 6:20-26]
Han har tagit sig an (hjälpt och tagit ställning för) sin tjänare Israel [Jes 41:8],
han har kommit ihåg sin barmhärtighet (nåd).
Han talade till våra fäder (har gett löftet),
till Abraham och hans barn (säd, avkomlingar) för evigt (till tidsåldern).”
[Maria hade förstått att Jesus var Herrens Smorde som skulle uppfylla löftet som Gud gett Abraham, se 1 Mos 17:1922:16-18Luk 2:26.]
Maria stannade hos henne i ungefär tre månader [tills Johannes Döparen var född], och återvände sedan hem. [Den judiska seden var att modern inte gjorde något annat än att vila under de tre första månaderna av graviditeten.]
Bibelappen
Bibelappen för barn
