Johannes 7:1-24

Sedan vandrade Jesus [från plats till plats] i Galileen, för han ville inte uppehålla sig i Judéen eftersom judarna försökte (ständigt letade efter honom för att) döda honom. Nu var den judiska lövhyddohögtiden [sukkot] nära. [Sukkot infaller på hösten den 15:e tishri, fem dagar efter försoningsdagen – jom kippur. I vår kalender infaller den sent i september eller tidigt i oktober. Högtiden är en sju dagar lång högtid då man minns den fyrtioåriga ökenvandringen, se 3 Mos 23:34. Det hebreiska ordet sukka betyder hydda. För att komma ihåg att man levt i enkla hyddor bygger man än i dag små bås med glest lövtak så man kan se stjärnhimlen genom taket.] Jesu [halv-]bröder sa till honom: ”Lämna den här platsen och gå till Judéen, så att dina lärjungar [där] också kan se (noggrant studera) de gärningar du konstant gör. För ingen som vill bli känd agerar i hemlighet. Om du nu gör dessa gärningar, visa dig öppet (manifestera dig) för världen.” Inte ens hans bröder trodde på honom. [På samma sätt som folket i hans hemstad inte såg honom mer än som Josefs son, se Mark 6:3.] Då sa Jesus till dem: ”Min tid (mitt rätta tillfälle) har ännu inte kommit, men för er är det alltid rätt tid [att gå upp till Jerusalem]. Världen kan inte [förväntas att] hata er men mig hatar den eftersom jag lägger fram sanningen (vittnar) om hur ont den agerar. Gå upp till högtiden, ni. Jag går inte upp till den här högtiden nu, eftersom min tid ännu inte har kommit (det är inte rätt tid ännu, allt som ska ske är inte fullbordat).” Efter att ha sagt detta stannade han kvar i Galileen. När hans bröder hade gått upp till högtiden, gick han också dit, inte öppet [tillsammans med andra], utan i hemlighet. Judarna letade ihärdigt efter honom under högtiden och frågade gång på gång: ”Var kan han vara?” Bland folkskarorna (vanligt folk) diskuterades det också mycket (viskades, var det en hemlig debatt) om honom. Några sa: ”Han är en god man”, medan andra sa: ”Nej, han förleder (talar osanning till) folket.” Men ingen vågade tala öppet om honom, av fruktan för de judiska ledarna. När ungefär halva högtiden hade gått [efter 3-4 dagar] gick Jesus upp till templet och undervisade. De judiska ledarna blev mer och mer förundrade och sa: ”Hur kan denne man veta så mycket utan att ha studerat.” [Jesus fick undervisning i en lokal synagoga under skoltiden, men han bedrev inte högre studier i teologi under en rabbin.] Då svarade Jesus dem och sa: ”Min lära (doktrin, undervisning) är inte min, utan kommer från honom som har sänt mig. [Grekiskan betonar bägge gånger ordet för min.] Om någon vill (skulle vilja; längtar efter att) göra hans [Guds] vilja, ska han förstå (veta) [kommer han att få personlig erfarenhet] – när det gäller läran – om den är från [har sitt ursprung hos] Gud eller om jag talar av [talar sådant som kommer från] mig själv. Den som talar av sig själv [sina egna tankar och idéer], söker sin egen ära [upphöjelse, för att själv bli erkänd och bekräftad]. Den däremot som söker (strävar efter) hans ära som har sänt honom, han är sann [har integritet] och ingen orättfärdighet (falskhet) finns i honom. Har inte Mose gett er undervisningen (läran – gr. nomos) [Moseböckerna]? Ändå är det ingen av er som fullgör (håller) undervisningen. Varför strävar ni efter att döda mig [och gå emot budet att inte döda, i 2 Mos 20:13]?” Folket (folksamlingen) svarade honom: ”Du är besatt av en demon, vem försöker döda dig?” Jesus svarade dem: ”Jag gjorde en gärning [helandet av den lame mannen på en sabbat, se Joh 5:1-9], och ni blev alla förundrade. Mose gav er seden att omskära [pojkar på åttonde dagen efter födseln, se 2 Mos 12:44-49] – egentligen var det ju inte Mose som introducerade seden, utan fäderna [Abraham, se 1 Mos 17:9-14] – och ni omskär pojkar även på en sabbat. Om nu en pojke blir omskuren på en sabbat för att Moses lag inte ska brytas, hur kan ni då bli rasande (ursinniga) på mig för att jag gjorde en man helt frisk (upprättade honom) på sabbaten? Sluta döma efter skenet (på ett ytligt sätt), döm i stället rätt (rättfärdigt, enligt sanningen).”