Då svarade Jesus dem:
”Med all säkerhet (amen, amen) säger jag er: Sonen kan inte göra något själv (av egen vilja), utan bara vad han ser Fadern göra. Vad än Fadern väljer att göra, det gör Sonen också. Fadern älskar Sonen och visar allt vad han själv gör, och större gärningar [än helandet av mannen vid Betesdadammen som varit sjuk i 38 år] ska Fadern låta Sonen få se, så att ni blir fulla av förundran (beundran). På samma sätt som Fadern uppväcker de döda och ger liv, så ger Sonen liv till vem han vill. Fadern dömer inte någon [han utövar inte den rätten], i stället har han överlåtit hela domen till Sonen. Detta för att alla [hela skapelsen] ska ära (hedra, visa vördnad för) Sonen, på samma sätt som de ärar Fadern. Den som inte ärar Sonen ärar inte heller Fadern som har sänt honom.
Med all säkerhet (amen, amen) säger jag er att den som hör [kontinuerligt lyssnar till] mitt ord (gr. logos) och tror på (förtröstar på) honom som har sänt (gr. pempo) mig, har (äger) [redan nu] evigt liv och kommer inte under (in i) domen, utan har övergått från döden till livet [har gått ut ur döden in i livet, se 1 Joh 3:14]. Med all säkerhet (amen, amen) säger jag er: Det kommer en tid, ja den är redan här, när de döda ska höra Guds Sons röst, och de som hör den ska leva (ha evigt liv). För liksom Fadern har liv i sig själv, så har han också gett Sonen liv i sig själv, och gett honom auktoritet att utföra domen, eftersom han är Människosonen. [Jesus var sann människa.]
Förundras (förvånas) inte över detta, för den tid kommer när alla som är i gravarna ska höra hans röst och komma ut. De som har gjort gott uppstår till liv, medan de som praktiserat (vanemässigt gjort) ondska (levt utan räkenskap, utan moral) ska uppstå till dom (avskiljning). Jag kan inte göra någonting av mig själv. Efter det jag hör, dömer jag, och min dom är rätt (rättvis, rättfärdig), eftersom jag inte söker min egen vilja utan hans som har sänt mig.
[Johannes Döparens vittnesbörd:]
Om jag [ensam] vittnar om mig själv [min sanna identitet som Messias] är mitt vittnesbörd inte giltigt. [5 Mos 19:15] Det finns en annan som vittnar om mig och jag vet att hans vittnesbörd om mig är sant (äkta). Ni har beordrat människor [med frågor] till Johannes [Döparen] och han har vittnat för (om) sanningen. Men jag strävar inte efter människors vittnesbörd, jag nämner dessa bara för att ni ska bli frälsta (räddade). Johannes var den brinnande och skinande lampan, och för en tid var ni villiga att glädja er i hans ljus.
[Gärningarna vittnar:]
Men jag har fått ett större (starkare, bättre) vittnesbörd än Johannes, för de gärningar som Fadern har gett till mig att slutföra, de som jag nu gör, är ett vittnesbörd (bevis) om att Fadern har sänt mig.
[Fadern vittnar:]
Fadern som har sänt mig har själv vittnat om mig. Ingen av er har någonsin hört hans röst eller sett hans gestalt (form, ansikte, hur han ser ut). Hans ord bor inte (har inte blivit kvar) hos er eftersom ni inte tror på den som han har sänt.
[Skrifterna vittnar:]
Ni söker (letar, forskar) alltid i Skrifterna, därför att ni tror att ni har evigt liv genom dem. Det är [faktiskt] de som vittnar (berättar sanningen) om mig, men ändå vill ni inte komma till mig så ni kan få liv [Guds överflödande och äkta liv – dvs. själva kärnan och meningen med livet].
Jag tar inte emot ära från människor (söker inte mänsklig berömmelse), men jag känner er och vet att ni inte har Guds osjälviska, utgivande kärlek i er. Jag har kommit i min Faders namn, och ni har inte tagit emot mig, men om någon annan kommer i sitt eget namn, så tar ni emot honom. Hur kan ni tro (lita på, luta er emot) [på Gud], när ni ständigt tar emot ära från varandra i stället för att söka (vilja ha) den ära som kommer från den ende Guden?
Tro inte att jag ska anklaga er inför Fadern. Den som anklagar er är Mose, han som ni förlitar er på (har satt ert hopp till). För om ni trodde på Mose, så skulle ni tro på mig, för det var om mig han skrev. Men ni tror inte på vad han skrev, hur ska ni då kunna tro mina ord?” [Gr. rhema, specifikt ord levandegjort av den helige Ande.]