Johannes 12:27-50

Johannes 12:27-50 SKB

Nu är min själ (mina känslor, tankar) i oro (nöd, fylld med bekymmer). Ska jag säga: Fader, rädda (fräls, bevara) mig från denna stund [av prövning och vånda]? Nej, det är för just denna stund jag har kommit. [Jag ber i stället:] Fader, förhärliga (ära, upphöj) ditt namn.” Då kom en röst från himlen: ”Jag har redan förhärligat det och jag ska förhärliga det igen.” Folket som stod där och hörde detta sa att det var åskan. Andra sa: ”Det var en ängel som talade med honom.” Jesus svarade: ”Denna röst kom inte för min skull utan för er skull. Nu faller domen över den här världen (världens sätt, ordnade samhällssystem med föränderlig etik och moral), nu ska denna världens herraväldes furste [Satan] bli utkastad. När jag har blivit upphöjd från jorden [på korset] ska jag dra alla [judar och alla andra folk] till mig.” Detta sa han för att ange (ge ett tydligt tecken, förutsäga) på vilket sätt han skulle dö. Folket svarade honom: ”Vi har hört (förstått) från läran [undervisningen i GT] att den Smorde (Messias) ska vara kvar för evigt. [Ps 89:35-37Jes 9:7Hes 37:25Dan 2:44] Hur kan du säga att Människosonen måste bli upphöjd [på ett kors]? Vem är denne Människoson?” Jesus sa till dem: ”Bara en kort tid är ljuset bland er. Vandra medan ni har ljuset så att inte mörkret (ondska, synd) får makt över er. Den som vandrar i mörkret (har som vana och livsstil att leva i mörkret) vet inte vart han går (vart han är på väg). Så länge ni har ljuset, tro på (lita, sträck er mot) ljuset [som är Jesus, se Joh 8:12], så att ni blir ljusets barn (ett folk som är fyllt av och karaktäriseras av ljus).” När Jesus hade sagt detta, drog han sig undan och dolde sig för dem. Trots alla de tecken (under, mirakler) han [Jesus] hade gjort inför dem trodde de inte på honom, för att profeten Jesajas ord skulle gå i uppfyllelse: ”Herre, vem trodde på vårt budskap (rapport, predikan), och för vem har Herrens arm (Guds stora kraft) blivit uppenbarad?” [Jes 53:1] Anledningen till att de inte kunde tro var, som Jesaja också sa: ”Han har förblindat deras ögon och förhärdat deras hjärtan (gjort dem okänsliga, hårda) [Gud förhärdade deras hjärtan efter att de själva redan valt att lämna Gud], så de inte ser med sina ögon och förstår (tänker, reflekterar) med sitt hjärta, och vänder om (återvänder) och blir helade av mig.” [Jes 6:10] Detta kunde Jesaja tala (sända ut – gr. epo) därför att han såg hans [den Smordes] ära (härlighet) [i sin syn, se Jes 6:1-3] och talade (gr. laleo) om honom. [Johannes förklarar hur profeterna talade om Jesus, se Luk 24:44, och på nytt jämställer han Jesus med Gud, se Joh 1:114:9.] Trots allt detta fanns det bland ledarna [i Stora rådet, Sanhedrin, det högsta beslutande organet bland judarna] många som trodde (litade, lutade sig emot) honom. Men på grund av fariséerna så bekände (tillkännagav) de inte det för att inte bli utstötta från synagogan. De värdesatte människors ära högre (älskade människors beundran och acceptans mer) än äran från Gud. [Under den sista veckan undervisar Jesus på tempelområdet i Jerusalem. Detta är det sista talet till folket.] Men Jesus ropade med hög röst: ”Den som tror på (har för vana att lita, lutar sig emot) mig, tror inte bara på mig utan på honom som sänt mig. Den som ser (gång på gång medvetet fäster sin blick på) mig ser honom som sänt mig. Jag har kommit som ett ljus till världen, för att ingen som tror på mig ska bli kvar i mörkret. Om någon väljer att höra mina ord och väljer att inte tro på dem, så dömer inte jag honom. För jag har inte kommit för att döma världen [verkställa domen mot världen], utan för att frälsa (rädda, hela, befria, bevara) världen. [Jesus kommer en dag att döma världen, men den första gången han kom var det för att rädda världen, se Joh 3:17.] Den som förkastar (kontinuerligt nonchalerar) mig och inte tar emot mina ord (inte accepterar, inte gör dem till sina egna), har redan en domare över sig. De ord jag talat (det budskap jag predikat) ska själv döma (överbevisa) honom på den sista dagen. För jag har inte talat av mig själv (från egen auktoritet), utan Fadern som sänt mig har själv gett order om vad (och hur) jag ska tala. Jag vet med säkerhet att hans bud är evigt liv. Så det jag väljer att tala är exakt (överensstämmer med) vad min Fader har sagt till mig.”