Jesaja 6:1-6

Det år kung Ussia (hebr. Uzzijaho) dog [ca 740 f.Kr.] såg jag [i en vision] Herren sitta högt och upphöjd på en tron, och släpet av hans mantel uppfyllde templet. Ovanför honom stod serafer, var och en hade sex vingar: Med två täckte de sina ansikten, med två täckte de sina fötter, och med två flög de. Den ene ropade till den andre och sa: ”Helig, helig, helig är Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot), hela jorden är full av hans härlighet (tyngd, dignitet) [mättad med hans fullständiga gudsnärvaro].” Dörrposternas grundvalar skakade inför rösten av den som ropade, och huset blev uppfyllt av rök. Då sa jag: ”Ve mig [uttryck för intensiv förtvivlan], detta är slutet för mig (jag är redan död), jag har orena läppar och jag bor mitt bland ett folk som har orena läppar. Mina ögon har sett Konungen, Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot).” Då flög en av seraferna till mig, och i sin hand hade han ett glödande kol som han tagit från altaret med en tång. [Bibeln nämner olika sorters änglar. Serafer är de änglar som hör ihop med eld (det hebreiska verbet för att brinna är saraf). Därför är det logiskt att det är just en seraf som tar ett glödande kol från altaret här.]

Gratis läsplaner och andakter relaterade till Jesaja 6:1-6