Jesaja 53:9

Hans grav var tänkt bland de ogudaktiga [tillsammans med kriminella, se Matt 27:38], men med (bland) en rik [i en förmögen mans grav lades han, se Matt 27:5760] vid (i) sin död [plural], eftersom han inte hade begått något orätt och inget svek fanns i hans mun (han inte talat någon lögn) [1 Pet 2:22]. [Ordet död är plural (ordagrant ”i hans dödar”)! Pluralformen är ett grammatiskt grepp som markerar att något som är uppenbart singular är extra viktigt, ibland även stort eller mycket, men framförallt oundvikligt. Det saknas alternativ, det går inte att kompromissa eller göra på något annat sätt. Jesus var tvungen att dö för att kunna återlösa oss – det finns inget annat alternativ. Hebreiskan har också flera bottnar, eftersom ”död” står i plural blir det samtidigt många dödar, jfr 1 Mos 2:17. Det blir ett profetiskt budskap om att Jesus dör för många – oss alla, hela mänskligheten, varje enskild individ, eftersom han tar på sig många dödar när han dör. Ordet begränsas inte av något antal, därför är det oändligt många dödar, vilket betyder att ingen lämnas utanför. Med andra ord tar Jesus här all död som finns och besegrar den!] [I detta avslutande stycke, vers 10-12 (som tematiskt hör ihop med Jes 52:13-15) uppenbaras hur det är Guds vilja att hans smorde tjänare blir försoningsoffret. Även om Jesus korsfästes av onda människor var hans död på förhand bestämd av Gud, se Apg 2:22-23. Jesus var ingen martyr och det var inte en olyckshändelse – Jesus var syndoffret för världens synd, se 3 Mos 7:1-10. Jesus inte bara tog vår skuld, utan han blev vår skuld. Till skillnad från skuldoffret (3 Mos 5:14-6:7), övertäckte han inte bara skulden, utan bar bort den, se Joh 1:29.]

Gratis läsplaner och andakter relaterade till Jesaja 53:9