1 Moseboken 47:13-31

Det fanns inget bröd i hela landet för hungersnöden var mycket svår, så att Egyptens land och Kanaans land förtvinade på grund av hungersnöden. Josef samlade in alla pengar som fanns i Egyptens land och i Kanaans land, för den säd som de köpte. Och Josef tog in pengarna till faraos hus. När pengarna var spenderade i Egyptens land och i Kanaans land, kom alla egyptier till Josef och sa: ”Ge oss bröd, för varför skulle vi dö i din åsyn? För alla våra pengar är slut.” Josef svarade: ”Kom hit med er boskap. Jag ska ge er bröd för boskapen om pengarna är slut.” De förde sin boskap till Josef och Josef gav dem bröd i utbyte mot deras hästar, boskap, småboskap och deras åsnor. Han gav dem bröd i utbyte mot all deras boskap det året. När det året gått till ända kom de till honom ett andra år och sa till honom: ”Vi vill inte undanhålla för vår herre hur alla våra pengar är spenderade, och småboskapen och boskapshjordarna är min herres. Ingenting är kvar i min herres åsyn förutom våra kroppar och vår mark. Varför skulle vi dö inför dina ögon, både vi och vår mark? Köp oss och vår mark för bröd, och vi och vår mark ska vara faraos slavar. Ge oss bröd så att vi kan leva och inte dö och så att marken inte blir ödelagd.” Josef köpte Egyptens mark till farao eftersom egyptierna, alla män, sålde sina fält på grund av att svälten var så svår för dem. Så blev marken faraos. Angående folket, förflyttade han dem stad för stad från den ena änden av Egyptens gräns till den andra. Endast prästernas mark köpte han inte (löste inte in), eftersom prästerna hade sin del från farao och åt den ranson som farao gav dem. Därför sålde de inte sin mark. Sedan sa Josef till folket: ”Se, jag har idag köpt er och er mark till farao. Här är säd åt er och ni ska beså marken. Det ska ske att när ni samlar in skörden, ska ni ge en femtedel till farao och fyra delar ska vara era egna till att beså fälten och till er mat för dem som är i ert hushåll och till mat för era små.” De sa: ”Du har räddat våra liv. Låt oss finna nåd (oförtjänt kärlek) i min herres ögon, och vi ska vara faraos slavar.” Josef upprättade en stadga angående Egyptens land denna dag, att farao ska ha en femtedel, bara prästernas mark ska inte tillhöra farao. Israel bodde i Egyptens land, i landet Goshen och de fick sina besittningar där och var fruktsamma och förökade sig mycket. Jakob levde i Egyptens land i 17 år. Jakobs dagar, åren av hans liv blev 147 år. Tiden närmade sig när Israel [Jakob] måste dö och han kallade på sin son Josef och sa till honom: ”Jag ber dig, om jag har funnit nåd (oförtjänt kärlek) i dina ögon, lägg – jag ber dig – din hand under min höft och agera välvilligt och trofast med mig. Jag ber dig, begrav mig inte i Egypten. [Tre gånger används hebr. na som används som en vädjan och ofta översätts jag ber dig.] Men när jag sover med mina fäder, ska du föra ut mig ur Egypten och begrava mig på deras begravningsplats.” Han [Josef] svarade [sin far]: ”Jag ska göra som du har sagt.” Han [Jakob/Israel] sa: ”Ge mig din ed” Och han [Josef] gav honom sin ed och Israel böjde sig ner [och tillbad] över sängens huvudända. [Jfr 1 Kung 1:47]