Abram sa till Lot: ”Låt det nu inte råda någon osämja mellan dig och mig eller mellan mina herdar och dina herdar – vi är ju bröder. Ligger inte hela landet framför dig? Separera dig från mig nu. Om du väljer vänster [går norrut], då tar jag höger [då går jag söderut], och om du tar höger, då tar jag vänster.”
Lot lyfte upp sina ögon. Och han betraktade hela Jordanslätten [öster om Betel, se 1 Mos 12:8]. Ja, hela slätten (dess helhet) var rik på vatten överallt innan Herren ödelade Sodom och Gomorra – som en Herrens trädgård, som Egyptens land, hela vägen ner till Tsoar.
[Tsoar var en av de fem städerna i detta område. Det var hit Lot flydde från Sodom och Gomorra (1 Mos 19:22-23). Namnet betyder ”obetydlighet”, och den hette tidigare Bela som betyder ”förstörelse”. Namnen verkar indikera att det var en mindre stad.]
Så Lot valde hela Jordanslätten åt sig. Och Lot bröt upp (begav sig av) österut. Och de skiljdes åt, [som en] man från sin bror. Abram slog sig ner i Kanaans land medan Lot slog sig ned vid städerna på slätten. [Fem städer nämns vid Jordanslätten, se 1 Mos 14:28.] Ja, han [Lot] satte upp sitt tält invid Sodom. Men männen i Sodom var väldigt onda [plural] och stora (fruktansvärda) syndare inför Herren (Jahveh).
[Onda (hebr. raim) står i plural vilket förstärker att de var ”väldigt onda”. Tankarna förs tillbaka till Noas tid, se 1 Mos 6:58:2. Detta är första gången substantivet syndare (hebr. chata) används. Ordet kommer från verbet chata vars bokstavliga betydelse är ”att missa målet”, se Dom 20:16. Hesekiel beskriver Sodoms sexuella synder, men också deras högmod och skamlösa behandlande av den fattige och nödställde, se Hes 16:49-50.]
Efter att Lot hade skilt sig från honom, sa Herren (Jahveh) till Abram:
”Lyft nu dina ögon! Och blicka ut från platsen där du är
– mot norr och mot söder [längden]
och mot öster och mot väster [bredden].
Ja, allt (hela) det land som du ser, åt dig ska jag ge det och åt din säd [alla dina efterkommande barn], till evig tid.
Jag ska göra din säd
som stoftet på jorden;
kan någon räkna stoftet på jorden,
då ska din säd också [kunna] räknas.
Stå upp! Vandra genom landet [Jos 1:3]
– i hela dess längd och dess bredd.
Ja, till dig ska jag ge det!”
[Vers 14b-17 formar en inclusio som ramas in av två parallella satser i vers 14b-15a och vers 17. Uppmaningen att lyfta upp ögonen och blicka ut över landet hör ihop med att stå upp och vandra genom landet, som båda avslutas med ett löfte att det ska ges. Centralt i vers 16 finns en kiasm som ramas in av ordet säd (hebr. zera) som jämförs med ”stoftet på jorden” som är ett uttryck som beskriver allt finfördelat material (som sand, jord och grus) över hela jorden! Poängen är att lika oräkneliga ska Abrams efterkommande bli!]
Och Abram slog ihop sitt tält, och han for i väg, och han slog sig ner vid Mamres terebintlund (stora träd – hebr. elon) som ligger vid (i) Hebron, och där byggde han ett altare åt Herren (Jahveh).
Bibelappen
Bibelappen för barn
