För alla de som förlitar sig på [utgår från; förutsätter; ”är av”] laggärningar är under förbannelse [är dömda till förkastelse – som resulterar i det straff som måste komma ner], för det står:
”Förbannad är var och en som inte fortsätter att göra [inte ständigt praktiserar och lever efter; som inte gör och förblir vid] allt det [i plural] som är skrivet i [den älskade] lagens bok (skriftrulle).” [5 Mos 27:26]
[Här används diminutiva formen av biblos – biblion – dvs. att det är en liten bok eller rulle och troligen även med innebörden att den är älskad.]
Men att ingen blir rättfärdig (rättfärdiggjord) inför Gud genom lagen är uppenbart (helt klarlagt),
för den ”rättfärdige ska leva av (utifrån) tro”. [Hab 2:4]
[Den som är trofast och förtröstar på Gud förklaras som rättfärdig inför honom och får full tillgång till Guds överflödande och äkta liv.]
Men lagen kommer inte från tro (baseras, vilar inte på tro), för det står:
”Den som gör dessa gärningar [som lagen föreskriver]
ska leva genom dem [inte genom tro].” [3 Mos 18:5]
Den Smorde (Messias, Kristus) har friköpt oss (betalt ett pris för vår frihet) från lagens förbannelse, genom att bli ett med förbannelsen i vårt ställe, för det står skrivet:
”Under förbannelse är alla som hängs upp på trä (ett kors).” [5 Mos 21:23]
Den Smorde (Messias, Kristus) gjorde detta för att Abrahams välsignelse [1 Mos 12:2-3] skulle komma över hedningarna genom Jesus den Smorde (Messias, Kristus), så att vi [både jude och hedning] genom tro skulle få den utlovade Anden.
Syskon (bröder och systrar i tron), låt mig ta ett exempel från vardagslivet (låt mig tala om mänskliga relationer). När ett förbund (testamente, en sista vilja) trätt i kraft, även om det bara så är ett mänskligt, kan ingen ta bort eller lägga till något.
[Det grekiska ordet för förbund är diatheke. Ordet i sin verbform betyder ”att placera mellan två”. Det beskriver ett förbund och avtal mellan två parter. Ordet kan också översättas med testamente. Det är därför Bibelns delar kallas testamenten.]
Nu gavs löftena till Abraham och hans avkomma (säd, arvinge). Han [Gud, Skriften] säger inte, ”och åt dina avkomlingar”, som när man talar om många, i stället talas det om en, ”och åt din avkomling”. Det är den Smorde (Messias, Kristus). Detta är vad jag menar, lagen som kom 430 år senare [än löftet till Abraham] kan inte annullera ett tidigare förbund (testamente) från Gud, så att löftet blir ogiltigt. För om arvet berodde på [att bara lyda] lagen [som dessa falska lärare vill få er att tro], skulle det inte längre bero på löftet, men Gud gav arvet till Abraham genom ett löfte.
Vad var syftet med lagen? Den lades till [senare, efter löftet] på grund av överträdelserna (synden, lagbrotten) [för att vara en måttstock och överbevisa människorna om synd], för att gälla fram tills arvingen skulle komma, han som löftet getts till. Lagen gavs (dikterades, befalldes, påbjöds) av änglar via en medlares hand [Mose, en medlare mellan Gud och människan]. En medlare företräder fler än en, men Gud var ensam [när han gav löftet till Abraham].
[Lagen var ett kontrakt, mellan Israel och Gud, som krävde att båda parter höll det. Löftet däremot beror bara på Gud.]
Motsäger sig lagen Guds löften? Nej, absolut inte! Om en lag i sig självt kunde ge [andligt] liv, då hade med säkerhet rättfärdighet kommit genom lagen. I stället har Skriften visat att alla [hela skapelsen och mänskligheten] är fängslade av synd (helt instängda utan hopp om att själva kunna bli befriade), för att det som var lovat [arvet, välsignelsen] skulle ges, på grund av Jesu den Smordes (Kristi) trofasthet, till dem som tror (litar, lutar sig emot honom).
Men innan tron kom [på Jesu död och uppståndelse], var vi under uppsikt (bevakades vi) av lagen, instängda tills [fram till dess att] tron skulle [till att] uppenbaras. Så har alltså lagen blivit vår [judarnas] skolmästare (instruktör, uppfostrare, övervakare; stränga beskyddare) [som skulle föra oss] fram till den Smorde (Messias, Kristus), så att vi skulle bli (förklaras) rättfärdiga av (utifrån) tro. När nu tron har kommit står (är) vi inte längre under en skolmästare.
[Ordet skolmästare (gr. paidagogos) användes i grekiskan för en slav med gott anseende som fick uppdraget att övervaka familjens barn fram tills de blev vuxna. Han följde dem till skolan, skyddade dem från faror och frestelser, såg till att de kom dit de skulle och inte gjorde några hyss. Lagen liknas vid en sådan skolmästare som i detalj styr vad barnen får och inte får göra tills de växt upp. Lagen leder den troende fram till evangeliet – det glada budskapet om frälsningen i Jesus som dött och uppstått för alla som brutit mot lagen.]
I den Smorde (Messias, Kristus) Jesus (förenade med honom) är ni alla Guds söner genom tron. Alla ni som blivit döpta in i den Smorde (till Kristus) har iklätt er den Smorde (Kristus). [I Guds familj råder inte längre åtskillnad mellan nationalitet, samhällsklass och kön.]
Det är inte:
jude eller grek (hedning),
slav eller fri,
man och kvinna,
för ni är alla ett i den Smorde (Messias, Kristus) Jesus.
[I Talmud (en judisk skrift som sammanfattar och kommenterar Gamla testamentet) finns böner för den judiska synagogans liturgi. I morgonbönen tackar mannen Gud för att han inte är skapad till en hedning, en slav eller en kvinna. Som rättrogen jude hade Paulus säkerligen bett denna bön varje morgon under många år och det gör dessa ord ännu starkare – alla är vi ett i Jesus!
Ordet ”och” finns bara mellan den sista gruppen. Det kan anspela på 1 Mos 1:27 där det står att Gud skapade dem till ”man och kvinna”, och att båda könen finns med i de två första grupperingarna.]
Om ni tillhör den Smorde (Messias, Kristus) [är i honom som är Abrahams arvinge], är ni också Abrahams barn (avkomma, säd) och arvingar enligt löftet.
Bibelappen
Bibelappen för barn
