2 Moseboken 4:10-15

Då sa Mose [och kom med ännu en ursäkt] till Herren (Jahveh): ”Min Herre (Adonaj, fokus på Guds storhet och makt), jag har så svårt att uttrycka mig. Jag har aldrig varit bra med ord, varken förut eller efter att du har talat till din tjänare. Jag stakar mig och stammar (är långsam att tala och har en trög tunga).” Herren (Jahveh) sa till honom: ”Vem har skapat människans mun? Vem skapar de stumma, de döva, de som kan se eller de som är blinda? Är det inte jag, Herren? Så gå nu, jag ska vara med din mun och lära dig vad du ska tala.” [Ursäkterna är slut och nu säger Mose rent ut att han inte vill gå.] Men Mose sa: ”O, min Herre (Adonaj), skicka ditt budskap med någon annan, vem som helst.” Då blev Herren arg på Mose, och sa: ”Har du inte en bror, Aron [som är 3 år äldre, se 2 Mos 7:7], leviten [som är en skolad präst och van vid att tala Guds ord]? Jag vet att han är duktig på att tala (ordagrant: ’talande tala’ – hebr. davar davar), dessutom är han faktiskt på väg just nu för att möta dig. När han ser dig kommer han att glädja sig i sitt hjärta. Du ska tala till honom och lägga orden i hans mun, och jag ska vara med din mun och med hans mun, och jag ska lära er båda två vad ni ska göra.