2 Moseboken 3:1-6

Mose vallade fåren åt sin svärfar Jetro (hebr. Jitro), som var präst i Midjan. En gång drev han fåren bortom öknen och kom till Guds (Elohims) berg Horeb (hebr. Chorev) [annat namn på Sinai berg]. [Mose är nu 80 år, han lämnade Egypten vid 40-års ålder och har vallat sin svärfars får sedan dess, se Apg 7:30. Chorev delar rot med ordet för torr/öde (hebr. charev), viket indikerar att berget och området är öken. Ordet delar även rot med ordet cherev som betyder svärd. Det får en djupare innebörd då vi vet att Guds ord beskrivs som ett svärd (Heb 4:12) och det var på detta berg som Gud senare skulle ge dem undervisningen, Torah, som är den grundläggande delen av Guds ord.] Herrens ängel (utsände budbärare) uppenbarade sig för honom i en eldslåga mitt i en törnbuske. [Den som talar ur busken kallas både Herrens ängel och Gud. En allmänt accepterad uppfattning är att det är Jesus preinkarnerad, dvs. Jesus som uppenbarar sig som en Herrens ängel innan han tar mänsklig gestalt.] Mose tittade och såg att törnbusken brann av elden, men törnbusken blev inte förtärd. Så Mose sa (tänkte för sig själv): ”Jag går dit (lämnar flocken) för att se denna märkliga syn! Varför brinner inte törnbusken upp?” När Herren såg att han gick för att se efter, ropade Gud till honom ur törnbusken: ”Mose! Mose!” Han svarade: ”Här är jag.” [Det hebreiska ordet för törnbuske är seneh, snarlikt Sinai. Ordet används bara här och i 5 Mos 33:16. Den exakta arten på busken är inte känd, men ordet beskriver en buske med taggar. Antagligen är det ett mindre akacieträd, samma träslag som Mose senare får instruktionen att använda som material för tabernaklet, förbundsarken och skådebrödsbordet, se 2 Mos 25:102326:15. Törne är förknippat med det mänskliga och förbannelsen, se 1 Mos 3:18, men genom historien vänder Gud på den förbannelsen. Mose får se Gud ta sin boning i en oansenlig törnbuske och senare manifestera sin närvaro i förbundsarken av akaciaträ. Finalen sker då Jesus, krönt med en törnekrona, bär världens synd på korset.] Gud sa: ”Kom inte närmare! Ta av dig dina sandaler, för den plats du står på är helig mark.” [Det är på grund av Guds närvaro som det blir en helig, en från världen avskild, plats.] Han fortsatte: ”Jag är din fars Gud, Abrahams Gud, Isaks Gud och Jakobs Gud.” Då dolde Mose sitt ansikte, för han var rädd för att se på Gud.