2 Moseboken 28:15-30

Och du ska göra en rättvisans bröstsköld (hebr. choshen mishpat), arbetet av en skicklig yrkesman, som arbetet med efoden ska du göra den, av guld och purpur och scharlakansrött och fint tvinnat linne ska du göra den. Den ska vara kvadratisk och dubbel, 1 spann ska vara dess längd och 1 spann ska vara dess bredd [23 x 23 cm] . Och du ska göra infattningar med stenar, fyra rader med stenar. En rad med [1] karneol [röd – hebr. odem, från adam som betyder rödaktig; troligtvis är det den äldste (första) sonen Ruben som ristas in på denna sten (även om rubin på svenska syftar på en hårdare sten, så finns en äldre språklig koppling mellan rubin, röd och namnet Ruben); stenen används även för att beskriva Gud i tronrummet, se Upp 4:3; grekiska översättningen Septuaginta översätter med sardion den sjätte grundstenen (centralt placerad), se Upp 21:20], [2] topas [olivgrön, gulaktig; hebr. pitda, okänt ursprung; grekiska översättningen Septuaginta översätter med topazion som är den nionde grundstenen, se Upp 21:20] och [3] smaragd [genomskinligt grön; hebr. bareqet (från baraq att glittra, reflektera); används bara i GT om den tredje stenen i bröstskölden; grekiska översättningen Septuaginta översätter med smaragdos som är den fjärde grundsten, se Upp 21:19], den första raden. Och den andra raden, [4] karbunkel [hebr. nofesh, från ett ord som betyder att gnistra], [5] safir [hebr. sapir – ”en blå sten”; himmelsblå. Under antiken benämndes alla blå ädelstenar safirer och är mer sannolikt att det är den blå bergarten lapis lazuli som avses här, än den blå korund som kallas safir idag. Den romerska naturfilosofen Plinius (23-79 e.Kr.) beskriver hur sapphiros också har inslag av guldstänk (vilket lapis kan ha). Första gången stenen omnämns är i 2 Mos 24:10 där den beskrivs vara lik själva himlarna i klarhet. Den andra grundstenen, se Upp 21:19] och [6] kalcedon [rökfärgad, vitaktig eller ljusblå – hebr. jahalom kommer från halam som betyder slå ner, bryta sönder; det kan beskriva att det är en hårdare sten, kanske diamant. Den tredje grundstenen, se Upp 21:19]. Och den tredje raden, [7] hyacint [mörkröd, lila – hebr. leshem, används bara i GT om den sjunde stenen i bröstskölden; den elfte grundstenen, se Upp 21:20], [8] agat [hebr. shevo, används bara i GT om den sjunde stenen i bröstskölden] och [9] ametist [purpur och violett – hebr. achlama, används bara i GT om den nionde stenen i bröstskölden; den tolfte grundstenen, se Upp 21:20]. Och den fjärde raden, [10] krysolit [hebr. tarsis, troligtvis från staden Tarshish, kanske importerad från avlägset håll], och [11] onyx [hebr. shoham; troligtvis från ordet att bleka, samma sten som i vers 9] och [12] jaspis [grön sten – hebr. jashfe; från ordet att polera; under antiken användes ordet främst för gröna (delvis genomskinliga) stenar, men idag används termen även för andra färger; denna sten är grunden i muren i det nya Jerusalem, se Upp 21:12-19.]. De var ditsatta med infattningar av guld. Och stenarna ska vara efter namnen på Israels söner, tolv [till antalet], efter deras namn, graverade som en signetring, var och en med sitt namn för de tolv stammarna. [Exakt vilket namn som motsvarar varje sten definieras inte. Att Ruben kommer först är troligt. I Hes 48:30-34 räknas stammarnas placering upp. Troligtvis hade varje stams flagga inslag av stenens färg, se 4 Mos 2:2. Dessa tolv stenar återfinns också i beskrivningen av det nya Jerusalem i Uppenbarelseboken, se Upp 21:19-20.] Och på bröstskölden ska du göra flätade kedjor, ett kransarbete av rent guld. Och på bröstskölden ska du göra två ringar av guld och sätta de två ringarna på de två sidorna av bröstskölden. Och du ska sätta de två flätade kedjorna av guld på de två ringarna på bröstsköldens sidor. Och de två andra ändarna på de två tvinnade kedjorna ska du sätta på de två infattningarna och sätta dem på efodens två axelstycken, på dess främre del. Och du ska göra två ringar av guld och sätta dem på de två ändarna av bröstskölden, på dess kant som är vända mot sidan på efodens insida. Och du ska göra två ringar av guld och sätta dem på efodens två axelstycken undertill, i dess framkant, nära dess sammankoppling ovanför efodens skickligt vävda band. Och de ska binda fast bröstskölden med dess ringar till efodens ringar med en blå snodd (flätad tråd) [från de färgade trådarna i 2 Mos 25:4], så att den ska vara på efodens skickligt vävda band, så att bröstskölden inte lossnar från efoden. Och Aron ska bära Israels söners namn på rättvisans bröstsköld (hebr. choshen mishpat) över sitt hjärta när han går in till den heliga platsen, som en ständig (oavbruten) åminnelse inför Herrens (Jahvehs) ansikte. Och du ska lägga Urim (ljus) och Tummim i rättvisans bröstsköld (hebr. choshen mishpat), och de ska vara på Arons hjärta när han går inför Herrens (Jahvehs) ansikte. Och Aron ska bära Israels söners rättvisa (hebr. mishpat) inför Herrens (Jahvehs) ansikte alltid (hela tiden, oavbrutet, kontinuerligt).