Predikaren 2:1-11

Jag, jag själv [jag upprepas för att ge betoning, se Pred 1:16] säger i mitt hjärta: ”Kom, jag ska pröva dig med munterhet och glädje i det goda” Och se, även detta är fåfänga (något som försvinner snabbt; tomhet). Jag sa om skrattet: ”Det är dårskap”, och om glädjen (munterheten – hebr. simchah): ”Vad gör den för nytta (vad tjänar det till)?” [Ordet som här översätts dårskap, delar rot med ordet för lovprisning och halleluja. Det visar oss att skrattet kan vara både det bästa och det sämsta. Eftersom detta är i ett filosofiskt resonemang bör man förmoda att motivet till skratt och munterhet är avgörande för om det ska betraktas som dårskap eller lovprisning. Besvikelse: Skratt och glädje ger inte heller svaret på livets mening, när allt är över så har inget åstadkommits.] Jag sökte i mitt hjärta hur jag skulle kunna skämma bort mitt kött (min kropp) med vin, och mitt hjärta ledsagade sig självt med vishet om hur man håller fast vid dårskap, till dess jag såg vad som är bäst för människosläktets söner, vad de ska göra under himlarna de få dagarna av sina liv. [Besvikelse: Frågan om livets mening kan inte tryckas ner med alkohol och droger.] Jag gjorde mig stora planer, jag byggde hus, jag planterade mig vingårdar, jag gjorde mig trädgårdar och parker och jag planterade alla slags fruktträd. Jag gjorde mig vattendammar för att bevattna skogen som växte upp med träd. Jag skaffade mig tjänare och tjänarinnor och tjänare föddes i mitt hus. Jag hade också en stor boskapshjord och småboskap, förutom allt som jag hade hos mig i Jerusalem. Jag samlade också åt mig silver och guld och skatter, sådana som kungar och provinser har som sina egna. Jag hade manliga sångare och kvinnliga sångare och människosönernas behag – kvinnor, väldigt många. Jag var stor och förökades mer än alla som varit före mig i Jerusalem, även min visdom förblev befäst. Vad än mina ögon önskade (begärde) så nekade (hindrade) jag dem inget. Jag undanhöll inte (vägrade inte) mitt hjärta någon glädje (hebr. simchah), för mitt hjärta fann glädje i mitt arbete och detta var min del (vinning, lön) för allt mitt arbete. Sedan vände jag mig om [för att betrakta och kontemplera] allt som mina händer hade gjort och arbetet som jag ägnat mig åt, och se, detta är också fåfänglighet (tomhet; helt meningslöst) och ett jagande efter vind, och det fanns ingen vinning under solen.