Daniel 1:5-8

Kungen bestämde åt dem en daglig tilldelning av kungens egen mat och av vinet som han själv drack. De skulle läras upp i tre år och därefter tjänstgöra hos kungen. Bland dessa [vilket indikerar att det fanns andra tillfångatagna ungdomar där från andra länder – den judiske historikern Josefus nämner Fenicien, Egypten och Syrien] var följande från Juda: Daniel [betyder ”Gud är min domare”], Hananja [betyder ”Jahveh är nådefull”], Mishael [betyder ”Vem är som Gud”] och Asarja [betyder ”Jahveh är en hjälpare”]. [Alla dessa fyra ungdomar har Gud i sina namn. Det visar att trots avfallet i Israel, hade deras föräldrar antagligen gett dem en gudfruktig uppväxt, vilket gör att de inte viker av från sin gudstro, se Ords 22:6.] Men chefen för hovtjänstemännen [Aspenas] tilldelade dem nya namn. [Anledningen var att anknyta till babyloniska gudar i stället för Israels Gud.] Daniel kallade han Belteshassar. [Betyder ”den som har Bels favör”, Bel var ett generellt namn för ”herre” och syftade troligtvis på den största babyloniska guden Marduk, så Daniel fick ett insmickrande namn.] Hananja kallade han Shadrak. [Betyder ”belyst av solguden”, vilket beskriver månguden Aku.] Mishael kallade han Meshak. [Han får ett liknande namn. Den sista delen byts ut från ”El”, som betyder Gud, till ”Aku” som är babyloniernas mångud. Mishael var ordagrant: ”Vem är som Gud?” Hans nya namn är: ”Vem är som Aku?”] Asarja kallade han Aved-Nego. [Betyder ”Tjänare åt den skinande Nebo, eldens gud”, en babylonisk gud. I den kaldeiska översättningen av Jes 14:12 översätts Lucifer till just Nebo.] [De fick den bästa tänkbara maten som kunde erbjudas i Babylon, men] Daniel var fast besluten (lade på sitt hjärta) att inte orena sig med kungens mat eller vinet som han drack [och bryta Guds lag genom att äta t.ex. griskött och mat offrat till avgudar]. Därför anhöll han hos chefen för hovtjänstemännen [Aspenas] att slippa orena sig.