Men Saulus andades fortfarande hot och mordlust mot Herrens lärjungar. [Meningen börjar med ordet ”men” och beskriver kontrasten som introducerades i föregående kapitel mellan Filippus och Saulus. Filippus fortsätter att utbreda församlingen medan Saulus fortsätter att förfölja den, se Apg 8:408:3.] Saulus gick till översteprästen [i Jerusalem, antagligen Hannas, se Apg 4:6] och bad att få med sig brev [med häktningstillstånd] till synagogorna i Damaskus. Planen var att fängsla alla som tillhörde Vägen [samtidens namn på de första kristna, se Joh 14:6], män eller kvinnor, och föra dem tillbaka till Jerusalem.
[Damaskus ligger sex dagsresor norr om Jerusalem. Staden var en av de största i Dekapolis, området som bestod av tio städer. Efter Stefanos död då förföljelsen bröt ut, flydde många kristna till närliggande områden, se Apg 8:1. Att Saulus nu beger sig så långt som till Damaskus tyder på att han redan rensat många städer närmare Jerusalem på troende. I Apg 26:11 citerar Lukas hur Saulus, då känd som Paulus, knappt trettio år senare beskriver den här perioden i sitt liv: ”Överallt i synagogorna straffade jag dem gång på gång och tvingade dem att häda. I mitt vilda raseri förföljde jag dem ända till utländska städer.”]
Men när han på sin resa närmade sig Damaskus, strålade plötsligt ett ljus från himlen omkring honom. [Händelsen inträffar mitt på dagen, se Apg 22:6. Det måste varit ett kraftigt övernaturligt sken, starkare än solen.] Han [och även de med honom, se Apg 26:14] föll till marken. Sedan hörde han en röst som sa till honom [på arameiska, se Apg 26:14]: ”Saul! Saul! Varför förföljer du mig?” [Saulus tilltalas med den hebreiska formen av sitt namn som är ”Saul”, se även Apg 8:1.]
Då frågade han: ”Vem är du, Herre?” [Apg 22:10]
Rösten svarade: ”Jag är Jesus, den du förföljer. Men res dig upp och gå in till staden, så ska du få veta (någon ska tala till dig) vad du måste göra.” [Detta verkar vara allt som Jesus kan säga till Saul just nu, se Joh 16:12.]
[Saulus ligger kvar på marken.] Männen som var med honom på resan [som nu hade ställt sig upp] bara stod där förstummade (de var som förstelnade, så förskräckta var de). De hörde ljudet men såg ingen. Saulus reste sig [till sist] upp från marken, men när han öppnade sina ögon kunde han inte se. Då tog de honom i handen och ledde honom in i Damaskus. Under tre dagar såg han ingenting, och han varken åt eller drack.
[Saulus har mycket att bearbeta, hela hans värld har förändrats. Han behövde omvärdera sin tolkning av Gamla testamentet, frälsning, sitt förhållande till människorna på Vägen, hans uppdrag, osv.]
I Damaskus fanns en lärjunge som hette Ananias. I en syn sa Herren till honom: ”Ananias!”
Han svarade: ”Här är jag, Herre.” [Påminner om Abrahams och Samuels svar, se 1 Mos 22:11 Sam 3:4.]
Då sa Herren till honom: ”Res dig och gå till den gata som kallas ’Raka gatan’ och fråga i Judas hus efter en som heter Saulus från Tarsus, för han ber [till mig där just nu]. I en syn har han sett hur en man som heter Ananias kommer in och lägger händerna på honom så att han kan se igen.”
[I romersk stadsplanering kallades gatorna som gick i nord-sydlig riktning för cardo, och de korsande öst-västliga gatorna för decumanus. Huvudgatan fick tillägget maximus, som betyder störst på latin. I mitten, där huvudgatorna korsades, låg stadens centrum som kallades forum. Utgrävningar har visat att ”Raka gatan” var Damaskus decumanus maximus, huvudgatan som gick centralt från öst till väst. Den var omkring 25 meter bred och 1 570 meter lång, kantad med pelare och täckt av tak där det fanns affärer.]
Ananias svarade: ”Herre, jag har hört av många hur mycket ont den mannen har gjort mot dina heliga i Jerusalem. Nu är han här med fullmakt från översteprästerna att gripa alla som åkallar ditt namn.”
Men Herren sa till honom: ”Gå, för han är mitt utvalda redskap för att bära fram mitt namn inför hedningar och kungar och Israels söner (barn). För jag ska själv visa honom hur mycket han måste lida för mitt namns skull.”
Så Ananias gav sig i väg och kom in i huset [där Saulus suttit i mörker utan mat och dryck i tre dagar]. Där lade han händerna på honom och sa: ”Saul, min broder [i tron]! Herren Jesus, som visade sig för dig på vägen hit, har sänt mig för att du ska kunna se igen och bli uppfylld av den helige Ande.” [Saulus blir påmind om att det var den uppståndne Jesus som talade med honom på vägen till Damaskus. Lukas använder passiv form på verben som betonar att det inte är Ananias utan Gud som fyller Saulus med den helige Ande.] Genast var det som om fjäll föll från hans ögon. Han fick tillbaka sin syn, och han reste sig och blev döpt. Sedan åt han och fick nya krafter.
Bibelappen
Bibelappen för barn
