Apostlagärningarna 2:22-36

Apostlagärningarna 2:22-36 SKB

Män, israeliter, hör dessa ord: Jesus från Nasaret var en man som blivit erkänd (auktoriserad) av Gud inför er genom kraftgärningar, under och tecken. Genom honom gjorde Gud detta mitt ibland er, precis som ni själva känt till. Genom Guds förutbestämda plan och beslut blev han utlämnad, och med hjälp av laglösa [de romerska soldaterna som inte följde Mose lag] spikade ni upp honom och dödade honom. Men Gud uppväckte honom, efter att ha lossat honom ur dödens smärta (födslovåndor), för det var omöjligt för döden att behålla (binda, fängsla) honom [eftersom han var syndfri]. För David säger om honom [Ps 16:8-11]: ’Jag har alltid haft Herren för mina ögon (jag tänker ständigt på honom), han är på min högra sida för att jag inte ska vackla (kastas ner). Därför var mitt hjärta glatt och min tunga jublade, även min kropp (kött – gr. sarx) ska vila i det hoppet. [Min kropp är som ett tält, en temporär boning här på jorden, medan jag väntar på uppståndelsen.] För du ska inte överge min själ (lämna den hjälplös) i dödsriket [grekiska Hades, hebreiska Sheol] eller låta din heliges kropp förgås [utsättas för förgängelsen, då kroppen förmultnar efter döden]. Du har visat mig livets vägar, du ska uppfylla mig med glädje i din närhet (inför ditt ansikte).’ [Inspirerad av den helige Ande ändrade Petrus citatet från ’ska visa’ till ’har visat mig livets vägar’, eftersom Jesus har uppstått.] Män och bröder, jag kan väl öppet säga till er att vår stamfar David är död och begraven, och hans grav finns här än i dag. Eftersom han var en profet visste han att Gud med ed lovat honom att sätta någon av hans ättlingar (livsfrukt) på hans tron. I förväg såg han den Smordes (Messias) uppståndelse och sa [i Ps 16:10]: ’Han ska inte lämnas kvar i dödsriket (Hades), inte heller ska hans kropp utsättas för förgängelsen [då kroppen förmultnar efter döden].’ Denne Jesus reste Gud upp, och det är vi alla [som står här inför er] vittnen till. Sedan han nu genom Guds högra hand (Guds kraft) blivit upphöjd [till Guds högra sida] och fått (tagit emot) den utlovade helige Anden (löftet – den helige Ande) av (alldeles intill) Fadern, har han utgjutit (i överflöd låtit tömma ut) detta som ni både ser och hör. [Det grekiska ordet för att ”ta emot” – lambano innefattar ett beslut att villigt och aktivt ta emot något som ges, se även vers 38.] David steg inte upp till himlarna, ändå säger han om sig själv: ’Herren sa till min herre: Sätt dig på min högra sida (dela min tron), till dess jag har lagt dina fiender som en fotpall under dina fötter (helt reducerat fiendens makt).’ [Ps 110:1] Så låt därför hela Israels hus säkert veta (genom egen personlig erfarenhet klart känna till) att honom gjorde Gud till både Herre och Smord (Messias, Kristus) [Guds utvalde och smorde Kung] – denne Jesus som ni korsfäste.”

Video för Apostlagärningarna 2:22-36