2 Krön 7
7
1När Salomo hade slutat sin bön kom eld ner från himlen och förtärde brännoffret och slaktoffren, och Herrens (Jahvehs) härlighet (ära, tyngd – hebr. kavod) uppfyllde huset. 2Prästerna kunde inte gå in i Herrens (Jahvehs) hus, eftersom Herrens (Jahvehs) härlighet uppfyllde Herrens (Jahvehs) hus. 3När alla Israels barn såg hur elden kom ner och såg Herrens härlighet över huset [templet], föll de ner på den stenlagda gården med ansiktena mot marken och tillbad Herren och tackade [med öppna händer – prisa, hylla och erkänn] Herren (Jahveh):
för han är god,
för evigt (i evighet) varar hans nåd (omsorgsfulla, trofasta kärlek).
4Och kungen och hela folket offrade slaktoffer inför Herrens ansikte. 5Kung Salomo offrade som slaktoffer 22 000 tjurar och 120 000 av småboskapen. Så invigdes Guds hus av kungen och hela folket. 6Prästerna stod på sina platser, och leviterna stod med Herrens musikinstrument som kung David hade låtit göra, för att de med dem skulle tacka Herren (Jahveh), för hans nåd är evig. David lät nämligen leviterna utföra lovsången. Prästerna stod mitt emot dem och blåste i trumpeter medan hela Israel förblev stående.
7Och Salomo invigde den mellersta delen av förgården framför Herrens (Jahvehs) hus. Där offrade han brännoffren och fettstyckena av gemenskapsoffret, eftersom kopparaltaret som Salomo hade låtit göra inte kunde rymma brännoffret, matoffret och fettstyckena.
8Vid det tillfället firade Salomo högtiden i sju dagar och med honom hela Israel. Det var en mycket stor församling, från stället där vägen går mot Chamat [i nuvarande södra Syrien, inte så långt från Tell Dan, se Dom 18:28] ända till Egyptens bäckravin [Wadi el-Arish, Israels gräns mot Sinai i sydväst, se 4 Mos 34:5]. 9På åttonde dagen firade de en högtidsförsamling, för altarets invigning firades i sju dagar och högtiden i sju dagar. 10Men på 23:e dagen i 7:e månaden [tishri – sept/okt] lät han folket gå hem till sina tält, och de var fyllda av glädje och fröjd över det goda som Herren hade gjort mot David och Salomo och mot sitt folk Israel.
Herren tar emot templet
(1 Kung 9:1-9)
[Nu följer Herrens svar till Salomos bön. Innehållet är samma som i 1 Kung 9:1-9, men här i vers 11-12 beskrivs det mer i detalj.]
11Så färdigställde Salomo Herrens (Jahvehs) hus och kungapalatset. Allt som Salomo hade föresatt sig att utföra i Herrens (Jahvehs) hus och i sitt eget hus lyckades väl. 12Och Herren uppenbarade sig för Salomo om natten och sa till honom: ”Jag har hört din bön och utvalt denna plats åt mig till offerplats. 13Om jag tillsluter (håller tillbaka) himlarna så att inget regn faller,
eller om jag befaller gräshoppan att fördärva landet [landets grödor],
eller om jag sänder pest (epidemier, plågor, sjukdomar) bland mitt folk,
14men om [då] mitt folk, som är uppkallat efter mitt namn (som mitt namn har utropats över)
ödmjukar sig (böjer sina knän),
och ber (bönfaller; medlar) [står i gapet mellan Gud och folket]
och söker mitt ansikte (vädjar/frågar efter min närvaro)
och vänder om från sina onda vägar,
då ska jag
höra det [lyssna till deras bön] från himlarna [som var tillslutna, se vers 13],
och förlåta deras synd,
och hela (bota, läka; hebr. rafa – laga/sy ihop) deras land.
[Budskapet riktas till Guds eget folk. De som tillhör honom måste först böja sig inför honom. Den hebreiska formen nifal ger den passiva betydelsen att de ska låta sig ödmjukas. De behöver också be (verbet står i formen hitpael – dualt, dvs. något som kräver två för att kunna göras). Sedan kommer uppmaningen att söka Guds ansikte – här används formen piel som betonar och intensifierar sökandet. Till sist krävs att de omvänder sig och inte fortsätter att synda (verbet står i den vanliga formen qal). Gör de dessa fyra saker lovar Gud att lyssna och agera utifrån sin nåd till försoning och läkedom för deras land.]
15Mina ögon ska nu vara öppna och mina öron lyssna till vad som bes på denna plats. 16Jag har nu utvalt och helgat detta hus för att mitt namn ska vara där till evig tid. Och mina ögon och mitt hjärta ska alltid vara där. 17Om du vandrar inför mig så som din far David vandrade, så att du följer allt som jag har befallt dig och håller fast vid mina stadgar och föreskrifter, 18då ska jag låta din kungatron bestå för evigt som jag lovade din far David, när jag sa: Aldrig ska det saknas en avkomling av dig som råder över Israel. 19Men om ni vänder om och överger de stadgar och bud som jag har förelagt er och går bort och tjänar andra gudar och tillber dem, 20då ska jag rycka upp dem ur mitt land, det som jag har gett dem, och detta hus som jag har helgat åt mitt namn ska jag förkasta ifrån mitt ansikte. Jag ska göra det till ett ordspråk och en nidvisa bland alla folk. 21Hur storslaget detta hus än är, ska var och en som går förbi häpna över det och fråga: Varför har Herren gjort så mot detta land och mot detta hus? 22Då ska man svara: Därför att de övergav Herren (Jahveh), sina fäders Gud, som hade fört dem ut ur Egyptens land, och höll sig till andra gudar och tillbad och tjänade dem, därför har han låtit allt detta onda drabba dem.”
Nu markerat:
2 Krön 7: SKB
Märk
Dela
Kopiera
Vill du ha dina höjdpunkter sparade på alla dina enheter? Registrera dig eller logga in
© Svenska Kärnbibeln