1 Petrusbrevet 5:1-5

1 Petrusbrevet 5:1-5 SKB

Därför uppmanar jag, som själv är en äldste (ledare) och ett ögonvittne till den Smordes (Kristi) lidande och som har del i den härlighet som kommer att bli uppenbarad, nu de äldste (ledarna i församlingen) bland er: Föd (uppfostra, beskydda, led, var herdar för) Guds hjord som är hos er [som ni ansvarar för]. Vaka över dem (gr. episkopeo, jfr Heb 12:151 Tim 3:1), inte av tvång (pliktskyldigt), utan självmant (villigt). Inte motiverat av girighet [genom ett felaktigt fokus på de förmåner som tillhör tjänsten], utan passionerat (hängivet). Inte som herrar över (arroganta diktatorer som trycker ner) dem som anförtrotts er (som ni ansvarar över, er lott), var i stället föredömen för hjorden [var levande exempel på en kristen livsstil som de kan följa]. Då ska ni, när den högste Herden uppenbaras, krönas med en segerkrans (lagerkrans) av ära (värdighet) som aldrig vissnar. [När Petrus blev upprättad av Jesus fick han liknande instruktioner av Jesus själv, se Joh 21:15-17.] På samma sätt ska ni som är yngre [unga i ålder eller tron] underordna er (inta en frivillig position av samarbete med) de äldre. [De äldre syftar troligtvis utifrån sammanhanget här på församlingens ledare – de äldste. Petrus kommer säkert ihåg den sista måltiden, hur Jesus klädde sig i ödmjukhet när han bokstavligt band en tjänares handduk kring sig och tvättade lärjungarnas fötter, se Joh 13:4.]