Och det hände efter en tid att bäcken torkade ut, eftersom det inte regnade i landet. Då kom Herrens ord till Elia: ”Stå upp, gå till Sarefat som ligger intill Sidon och slå dig ner (bo) där. Jag har redan befallt en änka som bor där att förse dig med mat.”
Så Elia gav sig iväg till Sarefat. [En sträcka på 16 mil från Kerit där han gömt sig för Isebel fram till nu. Sarefat betyder ”smälta, testa, pröva”, och blir en plats där Elia prövas. Staden låg mellan Tyros och Sidon vid Medelhavets kust i området som styrdes av Isebels far Etbaal, se 1 Kung 16:31. Här i hjärtat av baalsdyrkan lovar Gud att försörja Elia genom en fattig änka!] När han kom till stadsporten såg han en änka som samlade pinnar till ved. Han ropade till henne: ”Kan du hämta lite vatten i en kopp, så jag får dricka.” När hon var på väg för att hämta vattnet ropade han: ”Kan du också ta med dig en liten brödbit i din hand?”
Hon sa: ”Så sant Herren (Jahveh), din Gud (Elohim), lever, jag äger inte en brödkaka, bara en handfull mjöl i krukan och lite olja i kruset. Här plockar jag nu ett par vedpinnar, sedan ska jag gå hem och laga en sista måltid till mig och min son. När vi har ätit det kommer vi sedan att dö av svält.”
Elia sa till henne: ”Var inte rädd. Gå och gör som du har sagt, men gör först ett litet tunt bröd och kom med det till mig [ära Gud genom att ge bort den första delen, se Hes 44:30Ords 3:9], sedan gör du i ordning något till dig och din son, för så säger Herren (Jahveh), Israels Gud (Elohim): ’Mjölet i krukan ska inte ta slut och oljan i flaskan ska inte tryta fram till den dag då Herren låter regnet falla på jorden igen.’ ”
Hon gick och gjorde som Elia hade sagt, och det fanns alltid tillräckligt med mat för henne, Elia och hennes familj. Mjölet i krukan tog inte slut och oljan i flaskan tröt inte, precis som Herren (Jahveh) hade talat genom Elia. [Herren försåg dem dagligen med bröd och olja.]
Men efter detta [efter att änkan och hennes son i staden Sarefat räddats från att dö av hunger och nu fått mjöl och olja varje dag på ett övernaturligt sätt], blev sonen till kvinnan som ägde huset sjuk. Hans sjukdom var så allvarlig att han slutade andas.
Hon sa till Elia: ”Vad har du med mig att göra du gudsman? Har du kommit för att påminna mig om min synd och döda min son?”
Men han sa till henne: ”Ge mig din son.” Han tog honom från hennes armar och bar upp honom till det övre rummet (gästrummet) där han bodde och lade honom på sin säng. Elia ropade till Herren (Jahveh) och sa: ”Herre (Jahveh), min Gud (Elohim), skulle du göra så illa mot denna änka som jag bor hos, att hennes son skulle dö?”
Därefter sträckte han sig ut över pojken tre gånger och ropade till Herren (Jahveh) och sa: ”Herre (Jahveh), min Gud (Elohim), låt denne pojkes själ (liv, livsande) komma tillbaka in i honom.” Herren (Jahveh) hörde Elias röst (hörde hans bön), och pojkens själ kom tillbaka in i honom och han fick liv igen. [Detta är första gången i Bibeln som någon blir uppväckt från de döda.] Elia tog pojken, och gick ner med honom från sitt rum och gav honom till hans mor, och Elia sa: ”Se, din son lever.”
Då sa kvinnan till Elia: ”Nu vet jag att du är en profet och Herrens (Jahvehs) ord i din mun är sanning.”
Bibelappen
Bibelappen för barn
