För på samma sätt som kroppen är en (är en enhet)
har den ändå många delar (lemmar).
Trots att det är många olika delar,
formar de tillsammans en kropp,
så är det också med den Smorde (Messias, Kristus).
Med en och samma Ande har vi alla döpts in i samma kropp,
vare sig vi är judar eller greker, slavar eller fria.
Vi har alla fått dricka (fått törsten släckt, blivit fyllda) av samma Ande.
För kroppen består inte av en enda del (lem)
utan av många.
[I mitten mellan stycket som handlar om Jesu kropp, vers 12-14 och 25-27, finns en liknelse med den fysiska kroppen. Faran av ytligt jämförande och känslor av underlägsenhet/överlägsenhet tas upp. Händer och fötter är kroppsdelar som utför fysiskt arbete. Ögon, öron och näsa är sinnesorgan som bearbetar intryck. I vers 15-17 handlar det om känslan av underlägsenhet. Foten är avundsjuk på handen och örat känner sig inte lika viktig som ögat. Konkurrensen verkar finnas mellan liknande kategorier av gåvor. Foten jämför sig inte med örat eller ögat, utan med handen. I vers 21 sker konversationen mellan de mer administrativa gåvorna (öga och huvud) som inte ska se ner på de mer praktiska funktionerna (händer och fötter).]
Om foten skulle säga:
”Eftersom jag inte är handen, så tillhör jag inte kroppen”,
skulle den inte ändå tillhöra kroppen?
Om örat skulle säga:
”Eftersom jag inte är ögat, så tillhör jag inte kroppen”,
skulle den inte ändå tillhöra kroppen?
Om hela kroppen var ett öga,
hur skulle den då kunna höra,
eller om den bara var ett öra,
hur skulle den då kunna känna lukt?
Men nu har Gud placerat varje kroppsdel i kroppen, varenda en av dem precis där han ville ha dem (där de passar och fungerar bäst, där han tänkt ut att de ska vara). Om kroppen bestod av en enda del (lem), då skulle det inte vara en kropp. Men nu är det så att det är många delar, men en enda kropp.
Ögat kan inte säga till handen:
”Jag behöver inte dig”,
och inte heller huvudet till fötterna:
”Jag behöver inte er.”
Nej, tvärtom, de delar av kroppen som verkar svagast (skörast)
är desto mer nödvändiga,
och de delar av kroppen som vi inte tycker är värdefulla (ärofyllda),
just dem klär vi med värdighet,
och de mindre attraktiva delarna
omger vi med så mycket större omtanke (elegans),
medan de andra delarna inte behöver något sådant.
Gud har sammanfogat kroppens alla delar (förenat, kombinerat dem i rätt proportioner), och gett större ära till de delar som saknar ära [de som inte har uppenbar yttre betydelse].
Detta för att det inte skulle uppstå splittring (uppdelning, söndring – gr. schisma) i kroppen, utan delarna (lemmarna) skulle ha samma omsorg om varandra (vara genuint angelägna om vars och ens bästa).
Om en kroppsdel (lem) lider,
lider alla delarna (lemmarna) med [den].
Om en kroppsdel blir ärad (upphöjd),
gläder sig alla delarna (lemmarna) med [den].
Nu är ni [tillsammans] den Smordes (Messias, Kristi) kropp, och var för sig [utifrån en särskild utportionerad och begränsad del – gr. ek merous] lemmar [i den].
Bibelappen
Bibelappen för barn
