Populära bibelverser från Första Kungaboken 17

Dela

Ty så säger Herren, Israels Gud: Mjölet i krukan skall inte ta slut och oljan i kruset inte tryta fram till den dag då Herren låter regnet falla över jorden.«

Elia, en man från Tishbe i Gilead, sade till Achav: »Så sant Herren lever, Israels Gud som jag tjänar, under de närmaste åren skall det varken falla dagg eller regn annat än på min befallning.«

»Var inte rädd«, sade Elia. »Gå och gör som du har sagt, men baka först en liten brödkaka åt mig och kom hit ut med den. Sedan kan du baka åt dig själv och din son.

Hon svarade: »Så sant Herren, din Gud, lever, jag äger inte en brödkaka, bara en handfull mjöl i krukan och lite olja i kruset. Här plockar jag nu några vedpinnar, så att jag kan gå hem och laga till något åt mig och min pojke. Men när vi har gjort slut på det svälter vi ihjäl.«

»Gå till Sarefat vid Sidon och slå dig ner där. Jag har befallt en änka där att förse dig med mat.«

Mjölet i krukan tog inte slut och oljan i kruset tröt inte, alldeles som Herren hade sagt genom Elia.

Då gav hon sig i väg och gjorde som Elia hade sagt, och både hon och Elia och pojken hade mat under lång tid.

Elia gav sig i väg till Sarefat, och när han kom till stadsporten gick där en änka och plockade pinnar till ved. Han ropade till henne: »Kan du hämta lite vatten, så jag får dricka.«

Där kan du dricka ur bäcken, och jag har befallt korparna att förse dig med mat.«

När hon var på väg för att hämta vattnet ropade han: »Kan du ta med en bit bröd också?«

Korparna kom med bröd och kött till honom både morgon och kväll, och han drack ur bäcken.

Efter en tid sinade bäcken eftersom det inte hade fallit något regn i landet.

Då sade kvinnan till Elia: »Nu vet jag att du är en gudsman och att det verkligen är Herren som talar genom dig.«

Elia gjorde som Herren hade sagt, han gick till Kerits bäckravin öster om Jordan och slog sig ner där.

Herren hörde Elias bön, och pojken började andas och fick liv igen.