Svenska Folkbibeln 98

<div class="version vid160 iso6393swe" data-vid="160" data-iso6393="swe">
 <div class="book bkACT">
 <div class="chapter ch20" data-usfm="ACT.20">
 <div class="label">20</div><div class="s">I Makedonien och Grekland</div><div class="p">1N&#228;r oroligheterna hade lagt sig, kallade Paulus till sig l&#228;rjungarna och f&#246;rmanade och tr&#246;stade dem. Sedan tog han farv&#228;l och for till Makedonien. 2 Och n&#228;r han hade farit genom det omr&#229;det och talat m&#229;nga uppmuntrande ord till br&#246;derna, kom han till Grekland, 3 d&#228;r han uppeh&#246;ll sig i tre m&#229;nader. Men d&#229; judarna f&#246;rberedde ett attentat mot honom, just som han skulle avsegla till Syrien, best&#228;mde han sig f&#246;r att resa tillbaka genom Makedonien. 4 Med honom f&#246;ljde Sopater, Pyrrhus son, fr&#229;n Berea, Aristarkus och Sekundus fr&#229;n Tessalonika, vidare Gajus fr&#229;n Derbe och Timoteus samt Tykikus och Trofimus fr&#229;n Asien. 5 Dessa reste i f&#246;rv&#228;g och v&#228;ntade p&#229; oss i Troas. 6 Efter det osyrade br&#246;dets h&#246;gtid seglade vi sj&#228;lva fr&#229;n Filippi, och fem dagar senare tr&#228;ffade vi dem i Troas, d&#228;r vi stannade i sju dagar. </div><div class="s">I Troas</div><div class="p">7Den f&#246;rsta dagen i veckan#De kristna b&#246;rjade fira den f&#246;rsta veckodagen (s&#246;ndagen), uppst&#229;ndelsens dag, som helgdag. Jfr 1 Kor 16:2. var vi samlade till br&#246;dsbrytelse. Paulus samtalade med de f&#246;rsamlade, och eftersom han skulle resa n&#228;sta dag, fortsatte han att tala &#228;nda till midnatt. 8 Det fanns ganska m&#229;nga lampor i det rum p&#229; &#246;versta v&#229;ningen, d&#228;r vi var samlade. 9 I f&#246;nstret satt en ung man som hette Eutykus. Han f&#246;ll i djup s&#246;mn n&#228;r Paulus talade s&#229; l&#228;nge, och i s&#246;mnen f&#246;ll han ner fr&#229;n tredje v&#229;ningen, och n&#228;r man lyfte upp honom var han d&#246;d. 10 Paulus gick d&#229; ner, b&#246;jde sig &#246;ver honom och tog honom i sina armar och sade: "Var inte oroliga. Han lever." 11 D&#228;refter gick Paulus upp igen och br&#246;t br&#246;det och &#229;t. Sedan han hade talat l&#228;nge, &#228;nda till gryningen, gick han d&#228;rifr&#229;n. 12 Och de f&#246;rde fram den unge mannen. Han levde, och de blev mycket uppmuntrade. </div><div class="s">Fr&#229;n Troas till Miletus</div><div class="p">13Vi andra gick i f&#246;rv&#228;g ombord p&#229; skeppet och avseglade till Assos, d&#228;r vi skulle ta Paulus ombord. S&#229; hade han best&#228;mt, eftersom han sj&#228;lv t&#228;nkte ta landv&#228;gen. 14 S&#229; snart han tr&#228;ffade oss i Assos, tog vi honom ombord och kom till Mitylene. 15 D&#228;rifr&#229;n avseglade vi n&#228;sta dag och n&#229;dde fram i h&#246;jd med Kios. Dagen d&#228;rp&#229; lade vi till vid Samos och efter &#228;nnu en dag kom vi till Miletus. 16 Paulus hade n&#228;mligen beslutat att segla f&#246;rbi Efesus f&#246;r att inte bli uppeh&#229;llen i Asien. Han p&#229;skyndade resan f&#246;r att om m&#246;jligt kunna vara i Jerusalem p&#229; pingstdagen. </div><div class="s">Paulus avskedstal till de &#228;ldste fr&#229;n Efesus</div><div class="p">17Fr&#229;n Miletus skickade han bud till Efesus och kallade till sig f&#246;rsamlingens &#228;ldste. 18 Och n&#228;r de hade kommit till honom, sade han till dem: "Ni vet hur jag upptr&#228;dde hos er hela tiden, fr&#229;n f&#246;rsta dagen jag kom till Asien, 19 hur jag tj&#228;nade Herren i all &#246;dmjukhet, under t&#229;rar och pr&#246;vningar som m&#246;tte mig genom judarnas anslag. 20 Jag har inte f&#246;rsummat n&#229;got som kunde vara till nytta f&#246;r er. Jag har predikat och undervisat, offentligt och i hemmen, 21 och jag har uppmanat b&#229;de judar och greker att de skall omv&#228;nda sig till Gud och tro p&#229; v&#229;r Herre Jesus. 22 Och se, bunden i anden beger jag mig upp till Jerusalem utan att veta vad som kommer att m&#246;ta mig d&#228;r. 23 Jag vet bara att den helige Ande i stad efter stad vittnar att bojor och lidanden v&#228;ntar mig. 24 Men jag anser inte att mitt liv har n&#229;got v&#228;rde f&#246;r mig sj&#228;lv. Jag vill endast fullborda mitt lopp och den uppgift som jag har f&#229;tt av Herren Jesus: att vittna om Guds n&#229;derika evangelium. </div><div class="p">25Och se, jag vet nu att ni inte mer kommer att se mitt ansikte, alla ni som jag har g&#229;tt omkring hos och predikat riket f&#246;r. 26 D&#228;rf&#246;r betygar jag i dag f&#246;r er att jag inte &#228;r skyldig till n&#229;gons blod.#skyldig till n&#229;gons blod Dvs orsak till att n&#229;gon g&#229;r f&#246;rlorad (Hes 3:18, Apg 18:6). 27 Jag har inte tvekat att predika f&#246;r er hela Guds vilja och plan. 28 Ge akt p&#229; er sj&#228;lva och p&#229; hela den hjord som den helige Ande har satt er som ledare &#246;ver, till att vara herdar i Guds f&#246;rsamling som han har k&#246;pt med sitt eget blod. 29 Jag vet att n&#228;r jag har l&#228;mnat er, skall rovlystna vargar komma in bland er, och de skall inte skona hjorden. 30 Ja, ur er egen krets skall m&#228;n tr&#228;da fram och f&#246;rvr&#228;nga sanningen f&#246;r att dra l&#228;rjungarna &#246;ver p&#229; sin sida. 31 H&#229;ll er d&#228;rf&#246;r vakna och kom ih&#229;g att jag st&#228;ndigt i tre &#229;rs tid natt och dag har varnat var och en av er under t&#229;rar. </div><div class="p">32Och nu &#246;verl&#228;mnar jag er &#229;t Gud och hans n&#229;derika ord, som har makt att uppbygga er och ge &#229;t er arvslotten bland alla dem som blivit helgade. 33 Silver eller guld eller kl&#228;der har jag inte beg&#228;rt av n&#229;gon. 34 Ni vet sj&#228;lva att dessa h&#228;nder har s&#246;rjt f&#246;r mina egna och mina f&#246;ljeslagares behov. 35 I allt har jag visat er att ni genom att arbeta p&#229; detta s&#228;tt skall ta er an de svaga och komma ih&#229;g de ord som Herren Jesus sj&#228;lv sade: Det &#228;r saligare att giva &#228;n att taga."#taga Jfr Hes 34:2f som starkt markerar mots&#228;ttningen mellan de trol&#246;sa herdarnas s&#228;tt att sko sig sj&#228;lva p&#229; hjorden och deras verkliga uppgift att v&#229;rda sig om den. </div><div class="p">36N&#228;r Paulus hade sagt detta, f&#246;ll han p&#229; kn&#228; och bad tillsammans med dem alla. 37 De brast alla i gr&#229;t och f&#246;ll honom om halsen och kysste honom. 38 Det som sm&#228;rtade dem mest var att han hade sagt, att de inte mer skulle se hans ansikte. S&#229; f&#246;ljde de honom till skeppet. </div>
 </div>
 </div>
</div>

När oroligheterna hade lagt sig, kallade Paulus till sig lärjungarna och förmanade och tröstade dem. Sedan tog han farväl och for till Makedonien. Och när han hade farit genom det området och talat många uppmuntrande ord till bröderna, kom han till Grekland, där han uppehöll sig i tre månader. Men då judarna förberedde ett attentat mot honom, just som han skulle avsegla till Syrien, bestämde han sig för att resa tillbaka genom Makedonien. Med honom följde Sopater, Pyrrhus son, från Berea, Aristarkus och Sekundus från Tessalonika, vidare Gajus från Derbe och Timoteus samt Tykikus och Trofimus från Asien. Dessa reste i förväg och väntade på oss i Troas. Efter det osyrade brödets högtid seglade vi själva från Filippi, och fem dagar senare träffade vi dem i Troas, där vi stannade i sju dagar.

Den första dagen i veckan var vi samlade till brödsbrytelse. Paulus samtalade med de församlade, och eftersom han skulle resa nästa dag, fortsatte han att tala ända till midnatt. Det fanns ganska många lampor i det rum på översta våningen, där vi var samlade. I fönstret satt en ung man som hette Eutykus. Han föll i djup sömn när Paulus talade så länge, och i sömnen föll han ner från tredje våningen, och när man lyfte upp honom var han död. Paulus gick då ner, böjde sig över honom och tog honom i sina armar och sade: "Var inte oroliga. Han lever." Därefter gick Paulus upp igen och bröt brödet och åt. Sedan han hade talat länge, ända till gryningen, gick han därifrån. Och de förde fram den unge mannen. Han levde, och de blev mycket uppmuntrade.

Vi andra gick i förväg ombord på skeppet och avseglade till Assos, där vi skulle ta Paulus ombord. Så hade han bestämt, eftersom han själv tänkte ta landvägen. Så snart han träffade oss i Assos, tog vi honom ombord och kom till Mitylene. Därifrån avseglade vi nästa dag och nådde fram i höjd med Kios. Dagen därpå lade vi till vid Samos och efter ännu en dag kom vi till Miletus. Paulus hade nämligen beslutat att segla förbi Efesus för att inte bli uppehållen i Asien. Han påskyndade resan för att om möjligt kunna vara i Jerusalem på pingstdagen.

Från Miletus skickade han bud till Efesus och kallade till sig församlingens äldste. Och när de hade kommit till honom, sade han till dem: "Ni vet hur jag uppträdde hos er hela tiden, från första dagen jag kom till Asien, hur jag tjänade Herren i all ödmjukhet, under tårar och prövningar som mötte mig genom judarnas anslag. Jag har inte försummat något som kunde vara till nytta för er. Jag har predikat och undervisat, offentligt och i hemmen, och jag har uppmanat både judar och greker att de skall omvända sig till Gud och tro på vår Herre Jesus. Och se, bunden i anden beger jag mig upp till Jerusalem utan att veta vad som kommer att möta mig där. Jag vet bara att den helige Ande i stad efter stad vittnar att bojor och lidanden väntar mig. Men jag anser inte att mitt liv har något värde för mig själv. Jag vill endast fullborda mitt lopp och den uppgift som jag har fått av Herren Jesus: att vittna om Guds nåderika evangelium.
Och se, jag vet nu att ni inte mer kommer att se mitt ansikte, alla ni som jag har gått omkring hos och predikat riket för. Därför betygar jag i dag för er att jag inte är skyldig till någons blod. Jag har inte tvekat att predika för er hela Guds vilja och plan. Ge akt på er själva och på hela den hjord som den helige Ande har satt er som ledare över, till att vara herdar i Guds församling som han har köpt med sitt eget blod. Jag vet att när jag har lämnat er, skall rovlystna vargar komma in bland er, och de skall inte skona hjorden. Ja, ur er egen krets skall män träda fram och förvränga sanningen för att dra lärjungarna över på sin sida. Håll er därför vakna och kom ihåg att jag ständigt i tre års tid natt och dag har varnat var och en av er under tårar.
Och nu överlämnar jag er åt Gud och hans nåderika ord, som har makt att uppbygga er och ge åt er arvslotten bland alla dem som blivit helgade. Silver eller guld eller kläder har jag inte begärt av någon. Ni vet själva att dessa händer har sörjt för mina egna och mina följeslagares behov. I allt har jag visat er att ni genom att arbeta på detta sätt skall ta er an de svaga och komma ihåg de ord som Herren Jesus själv sade: Det är saligare att giva än att taga."
När Paulus hade sagt detta, föll han på knä och bad tillsammans med dem alla. De brast alla i gråt och föll honom om halsen och kysste honom. Det som smärtade dem mest var att han hade sagt, att de inte mer skulle se hans ansikte. Så följde de honom till skeppet.

Lyssna på Apostlagärningarna 20