När människosläktet började föröka sig på jorden och döttrar föddes åt dem, såg Guds söner att människornas döttrar var vackra. De tog sig hustrur som det behagade dem.
[Vilka var ”Guds söner”? Frasen används bara här i 1 Mos 6:24 och i Job 1:62:138:7. I Jobs bok refererar det till änglaliknande varelser. Kontrasten till människosläktet talar för denna tolkning. I så fall tog dessa fallna änglar mänsklig gestalt eller besatte människor och fick barn som kallades jättar, se vers 4. En annan syn är att ”Guds söner” är Sets ättlingar medan ”människors döttrar” var Kains ättlingar. Se även Jesu undervisning om änglar i Matt 22:30.]
Då sa Herren: ”Min Ande [min livgivande ande, se 1 Mos 2:7] ska inte bli kvar i [vara ansvarig för] människorna för alltid. De är kött och deras tid ska vara 120 år.” [Hebreiska ordet jadon översatt ”bli kvar” är ovanligt och används bara här i hela GT.]
[ Människans livslängd är 120 år
På 1800-talet började forskare upptäcka och beskriva celldelning i växter och djur. Länge trodde man att cellerna kunde dela sig i all oändlighet, dock upptäckte den amerikanske mikrobiologen Leonard Hayflick på 1960-talet att mänskliga celler slutade dela sig efter 40-60 delningar. Denna gräns kom att kallas Hayflicks begränsning. Vetenskapliga beräkningar ger alltså en biologisk maximal livslängd för människan på just 120 år plus minus några år! Mose skriver i Ps 90:10 att medellivslängden för en människa är 70-80 år, se även Jes 38:5 där 15 år läggs till Hiskias liv.]
Nefilimerna (jättarna, ordagrant ”de fallna”, eller ”de som orsakar andra att falla på jorden”) fanns på jorden på den tiden – och även senare – när Guds söner hade sexuella relationer med människornas döttrar och dessa födde barn åt dem. Detta var urtidens väldiga män (krigare, hjältar – hebr. gibborim), och deras rykte var stort.