Johannes 1ರಿಂದ ಜನಪ್ರಿಯ ಬೈಬಲ್ ವಚನಗಳು

ಹಂಚಿಕೊಳ್ಳಿ

Men åt alla som (ordagrant: ”men så många som”) tog emot honom gav han makt (rätt) att bli Guds barn, åt dem som [kontinuerligt] tror (förtröstar; förlitar sig) på hans namn [auktoriteten i Jesu namn].

I begynnelsen (före all tid) var Ordet [gr. Logos, dvs. Jesus, se vers 14], och Ordet var hos (umgicks med; hade en nära relation till) Gud, och Ordet var Gud.

Och ljuset lyser [nu och alltid] i mörkret, och mörkret övervann det inte [kunde inte släcka, kontrollera eller ens förstå ljuset]. [Efter att i vers 1-4 ha använt dåtid (var, blev, osv.) skiftar nu Johannes till att i presens beskriva att ljuset alltid lyser. Han betonar därmed att det är en tidlös sanning att Guds ljus aldrig slutar att skina, se Joh 8:129:512:46. Det grekiska ordet för att övervinna, katalambano, är sammansatt av kata (ner från det högre till det lägre) och lambano (att ta emot). Betydelsen blir att fastän mörkret försökte ta ner ljuset och göra det till sitt eget, kunde det inte greppa eller ens förstå det. Eftersom verbet står i aktiv indikativ aoristform så beskrivs en konstaterad aktiv handling som inte kunde genomföras. Den grammatiska konstruktionen försäkrar att mörkret aldrig någonsin kommer att övervinna ljuset! I vers 12 återkommer lambano i samma verbform som här.]

Och Ordet (gr. Logos) blev kött [människa; fick en jordisk kropp] och bodde (tältade, ”tabernaklade”) bland oss och vi såg (skådade; studerade uppmärksamt) hans härlighet (ära, majestät) – en härlighet som hos en enfödd (unik; en enda född son) [nära] intill sin far [dvs. som den enfödde Sonen har av/från Fadern], full av nåd (favör) och sanning. [Begreppet ”nåd och sanning” hör alltid ihop och finns i Guds eget vittnesbörd, se 2 Mos 34:6. Nåd utan sanning blir uddlös, medan sanning utan nåd blir obarmhärtig. Det behövs både nåd och sanning, och nåden kommer alltid först. Gr. patros står här i obestämd form och översätts far, men utifrån vers 18 (där den bestämda formen används) är det tydligt att det är Fadern, Gud själv, som det syftar på.]

Allting blev till [fick sin existens, skapades] genom honom, och utan honom [av sig själv] blev ingenting (inte ens något) till av det som har blivit till. I honom var liv [Guds överflödande och äkta liv – dvs. själva kärnan och meningen med livet] och Livet [Jesus] var människornas ljus.

Nästa dag ser han [Johannes Döparen] Jesus komma emot honom och säger: ”Se, Guds Lamm som tar bort (lyfter upp; bär bort) världens synd!

Han var i världen, och världen var skapad genom honom, men världen kände inte igen (hade ingen personlig upplevelse av, ville inte veta av) honom. Han kom till det (och de) som tillhörde honom [hans domän, skapelse, värld], men de som var hans egna tog inte emot (välkomnade inte) honom.

Det sanna Ljuset, som [med ett stadigt, fast sken] lyser in i varje människa (upplyser andligt, ger klarhet), kom till världen.

för undervisningen (Torah – gr. nomos) gavs genom Mose [2 Mos 19-40], nåden och sanningen kom genom Jesus den Smorde (Messias, Kristus) [Guds utvalde, se Luk 23:35]. [Det finns ingen motsättning mellan Mose och Jesus eller mellan undervisningen i GT och ”nåden och sanningen”. Gud förmedlar sin nåd genom dem båda. De är båda gåvor och blir ”gåva på gåva”. Det finns en fin koppling till 2 Mos 34:6-7 där frasen ”rik på nåd och sanning” används. Vid detta tillfälle visade Gud på ett konkret sätt sin nåd mot Mose och israeliterna genom att förnya sitt förbund med en ny uppsättning stentavlor – redan när Moseböckerna gavs var det i nåd! Johannes visar nu hur Jesus fullbordar löftet som gavs där om ”nåd mot tusenden”. Jesus fullkomnar Skriften, se Matt 5:17-18. Den som älskar Jesus följer också budorden, se Joh 14:15.]