Oblíbené biblické verše z Första Moseboken 17

Sdílet

När Abram var 99 år uppenbarade sig Herren för honom och sade: »Jag är Gud den Väldige. Håll dig alltid till mig och var oförvitlig.

Därför skall du inte längre heta Abram: ditt namn skall vara Abraham, ty jag skall låta dig bli fader till många folk.

Jag skall upprätthålla mitt förbund, förbundet mellan mig och dig och dina ättlingar i släktled efter släktled, ett evigt förbund: jag skall vara din Gud och dina ättlingars Gud.

»Detta är mitt förbund med dig: du skall bli fader till många folk.

Men Gud sade: »Din hustru Sara skall verkligen föda dig en son, och du skall ge honom namnet Isak. Med honom skall jag upprätta mitt förbund, ett evigt förbund: jag skall vara hans Gud och hans ättlingars Gud.

Jag skall ge dig och dina ättlingar det land där du nu bor som främling, hela Kanaan, som egendom för all framtid. Och jag skall vara deras Gud.«

Då föll Abraham ner på sitt ansikte, men han log och tänkte: »Inte kan man bli far när man är hundra år gammal? Och inte kan Sara föda barn, hon som är nittio år?«

Gud sade till Abraham: »Din hustru Saraj skall du inte mer kalla Saraj: hon skall heta Sara.

Ni skall skära bort förhuden, och detta skall vara tecknet på förbundet mellan mig och er.

Men mitt förbund skall jag upprätta med Isak, som Sara skall föda åt dig vid denna tid nästa år.«

Alla av manligt kön bland er skall omskäras när de är åtta dagar gamla, i släktled efter släktled, också slavar som är födda hos dig och slavar som du har köpt av någon utlänning, sådana som inte är av din släkt. De skall omskäras, både slavar som är födda hos dig och slavar som du har köpt. Så skall ni ha mitt förbund på er kropp som ett evigt förbund.