Lukas 2:1-21

Vid den här tiden hade kejsaren Augustus gett order om att hela världen skulle skattskrivas. Det var den första skattskrivningen, och den gjordes när Quirinius var landshövding i Syrien. Var och en fick då resa till sin hemstad för att registrera sig. Eftersom Josef tillhörde Davids ätt, reste han från staden Nasaret i Galileen till Davids stad Betlehem i Judeen. Han tog med sig Maria, som han var trolovad med, och som nu väntade barn. Men medan de var där blev det dags för henne att föda, och hon födde sitt första barn, en pojke. Hon lindade honom sedan med tygstycken och lade honom i en krubba, för det fanns inte plats för dem inne i värdshuset. Samma natt var några herdar ute och vaktade sina får på fälten om natten. Då stod plötsligt en Herrens ängel framför dem, och Herrens härlighet lyste omkring dem. De blev fruktansvärt rädda, men ängeln sa till dem: ”Var inte rädda! Jag kommer till er med ett budskap om en stor glädje som gäller hela folket. Inatt har en Frälsare fötts åt er i Betlehem, Davids stad. Han är Messias, Herren. Det här är ett tecken för er: ni ska finna ett lindat barn som ligger i en krubba.” Och plötsligt var ängeln omgiven av en stor himmelsk här som prisade Gud: ”Ära till Gud i höjden, och frid på jorden, till dem som hans välvilja vilar över.” När änglarna hade farit tillbaka upp till himlen, sa herdarna till varandra: ”Kom! Vi måste gå till Betlehem och se det som har hänt och som Herren har låtit oss få veta!” Så skyndade de iväg och fann Maria och Josef och det nyfödda barnet som låg i krubban. Och när de hade sett barnet, berättade de för alla vad som hade sagts till dem om detta barn. Alla förvånades över herdarnas berättelse, men Maria lade allt detta på minnet och begrundade det i sitt hjärta. Herdarna vände sedan tillbaka och hyllade och ärade Gud för allt de hade fått höra och se. Allt var precis så som det hade sagts dem. Åtta dagar senare, när pojken skulle omskäras, fick han heta Jesus, det namn som ängeln gav honom innan hans mor blev gravid.