Jeremia 8
8
1På den tiden, säger Herren, skall man kasta Juda kungars och furstars ben, prästernas och profeternas ben och Jerusalems invånares ben ut ur deras gravar 2 och strö omkring dem inför solen och månen och himlens alla stjärnor, som de har älskat, dyrkat och följt, sökt och tillbett. De skall inte samlas ihop eller begravas, de skall bli gödsel på marken. 3 Alla de som blir kvar av detta onda släkte skall hellre vilja dö än leva, vart jag än fördriver dem, säger Herren Sebaot.
Ett avfall utan motstycke
4Säg också till dem: Så säger Herren:
Om någon faller reser han sig då inte upp igen
och om någon går vilse vänder han då inte om?
5Varför vänder de sig ständigt bort,
detta Jerusalems folk?
De håller fast vid sitt svek,
de vägrar att vända om.
6Jag har lyssnat och hört efter.
Det som inte är rätt, det talar de.
Ingen enda ångrar sin ondska,
ingen säger: "Vad har jag gjort?"
Alla viker av i egen riktning, likt hästar som störtar sig ut i striden.
7Till och med storken under himlen
vet sin bestämda tid,
och turturduvan, svalan och tranan
passar tiden när de skall komma tillbaka.
Men mitt folk känner inte Herrens domslut.
8Hur kan ni då säga: "Vi är visa,
och vi har Herrens lag".
Se, utan tvekan har de skriftlärdas lögnpenna
förvandlat lagen till lögn.
9De visa skall komma på skam,
förskräckas och tas till fånga.
Se, de har förkastat Herrens ord.
Vad har de då för vishet?
10Därför skall jag ge deras hustrur åt andra
och deras åkrar åt erövrare.
Ty hög som låg, alla söker de orätt vinning.
Profet och präst, alla handlar de lögnaktigt.
11De tar det lätt med att hela dottern mitt folks skada
och säger: "Allt står väl till, allt står väl till".
Men allt står inte väl till.
12De skall stå där med sin skam,
därför att de bedrev sådana avskyvärda ting.
Ändå känner de ingen skam
och förstår inte att blygas.
Därför skall de falla bland dem som faller.
När tiden kommer att jag skall straffa dem,
skall de komma på fall, säger Herren.
13Jag skall rycka bort och förgöra dem,
säger Herren.
Inga druvor blir kvar på vinstockarna
och inga fikon på fikonträden,
till och med löven är vissnade.
Det jag gav dem skall tas ifrån dem.
14Varför sitter vi stilla här?
Låt oss samlas och gå in i de befästa städerna
och möta slutet där.
Ty Herren, vår Gud, låter oss förgås.
Han ger oss förgiftat vatten att dricka,
ty vi har syndat mot Herren.
15Vi väntade på välgång,
men inget gott kommer,
på en tid med läkedom,
men se, förskräckelse råder.
16Från Dan hörs hans hästar frusta.
När hans hingstar gnäggar bävar hela landet.
De kommer och slukar landet med allt som där finns,
staden och alla som bor i den.
17Se, jag sänder ormar bland er,
giftormar som inte kan besvärjas,
och de skall bita er,
säger Herren.
Profetens stora sorg
18Var skall jag finna lindring i min sorg?
Mitt hjärta är sjukt i mig.
19Hör, dottern mitt folk ropar från fjärran land:
"Finns då inte Herren mer i Sion?
Är hennes konung inte längre där?"
Varför har de retat mig till vrede med sina beläten,
med sina främmande avgudar?
20Skördetiden är förbi,
sommaren är över,
men vi har inte blivit räddade.
21Jag är förkrossad
därför att dottern mitt folk har krossats.
Jag sörjer, förfäran har gripit mig.
22Finns då ingen balsam i Gilead,
finns där ingen läkare?
Varför blir dottern mitt folk inte helad?
Currently Selected:
Jeremia 8: SFB98
Highlight
Share
Copy
Want to have your highlights saved across all your devices? Sign up or sign in
Old Testament, Copyright (C) 1998, Stiftelsen Svenska Folkbibeln, Stockholm. New Testament, Copyright (C) 1996, 1998,Stiftelsen Svenska Folkbibeln, Stockholm, and Stiftelsen Biblicum, Ljungby
