Popular Bible Verses from Ordspråksboken 31

Share

Lögn (falskhet, bedräglighet) är oförtjänt nåd (chen) [charm kan förleda] och flyktig (kortvarig) är skönhet, men en hustru (kvinna) som fruktar (vördar, respekterar) Herren (Jahveh) – hon ska prisas (uppskattas, äras). [Den tjugoförsta hebreiska bokstaven är ש – shin. Tecknet avbildar två tänder, och symboliserar ofta att krossa och att förgöra något. I denna vers är det ordet ”Lögn” (hebr. sheqer) som börjar med denna bokstav och förstärker att yttre skönhet och charm är något som förgås.]

Styrka och värdighet är hennes klädnad (hennes position är säker och stark), och hon gläder sig över framtiden. [Eftersom hon vet att hon och hennes familj är redo att möta den.] [Den sextonde hebreiska bokstaven är: ע – ajin. Tecknet avbildar ett öga eller en vattenkälla. Den symboliserar ofta profetisk klarsyn och uppenbarelse. Här är det ordet ”Styrka” som börjar med denna bokstav, och förstärker att hennes styrka kommer inifrån, hon vet vem hon är och är trygg i sin identitet.] När hon öppnar sin mun talar hon vishet (andlig vishet talad med färdighet), på hennes tunga finns nådens (den omsorgsfulla kärlekens) undervisning. [Hon ger vänliga förmaningar, hennes råd ges i en anda av kärlek, godhet och trofasthet.]

Sin hand öppnar hon för (har hon sträckt/räckt ut till) den fattige (den betryckte – hebr. ani), ja, sina händer (armar – hebr. jad) sträcker hon ut (har hon räckt fram) mot den behövande (hebr. evion) [till den som är i nöd]. [Den elfte hebreiska bokstaven är: כ – kaf. Tecknet avbildar en handflata och symboliserar givmildhet. I denna vers börjar det hebreiska ordet för ”Sin hand” på Kaf, vilket förstärker att hon ger frikostigt. Hon fyller både materiella och själsliga behov. Hebreiskans vanligaste två ord för hand, kaf och jad, förekommer bägge varsin gång både i vers 19 och 20. Tre av dessa fyra gånger används den hebreiska dualformen som beskriver två händer. Notera att det står ”den fattige” och ”den behövande” i singular. Hjälpen är personlig – ingen kan hjälpa alla, men alla har vi någon behövande vi kan sträcka ut våra händer mot.]

[Detta avslutande stycke beskriver en god hustru som handlar frimodigt, klokt och förståndigt. Fokus är kvinnan, men här finns även lärdomar för hur goda familjerelationer byggs upp och hur make och barn interagerar med henne, se vers 28, 29 och 31. Detta stycke är också en sammanfattning av hela Ordspråksboken och en hyllning till den personifierade visheten. Stycket är skrivet som poesi i en alfabetisk form. I en sådan s.k. akrostisk dikt utgår varje rad från de tjugotvå hebreiska konsonanterna i ordningsföljd. De hebreiska bokstäverna är mer än bara bokstäver, de är symboler och har också ett talvärde. Ofta förstärker symbolen versen och gör betydelsen ännu mer tydlig. Svenska Kärnbibeln tar med symbolen och skriver också inom hakklammer vad den symboliserar. Det ord som börjar med den aktuella bokstaven skrivs också i fetstil för att indikera att det är ett extra viktigt ord just i den versen.] Vem kan hitta en ärbar hustru [som är driftig, duktig, intelligent och har god karaktär]? Hon är långt mycket mer dyrbar än juveler (rubiner, pärlor). [Den första hebreiska bokstaven är: א – alef. Tecknet föreställer en oxe som symboliserar styrka, ledaren, den första och det viktigaste. I denna vers är det frasen ”en ärbar hustru” som börjar med denna bokstav, vilket förstärker att den viktigaste egenskapen hos en kvinna är hennes karaktär. Att få en ärbar hustru är mycket värdefullare än materiell rikedom. På samma sätt är det med visheten, den är det viktigaste att finna.]

Ge henne erkännande för vad hon gör (låt henne ta del av vinsten; hennes händers frukt), och låt hennes gärningar [sätt att leva] prisa henne i portarna [där folket samlas]. [Den tjugoandra hebreiska bokstaven är: ת – tav. Tecknet föreställer en punkt, en signatur eller ett kors. Som den sista bokstaven är detta en signatur och symboliserar ofta det som avslutar och fulländar. Verbet ”Ge henne” börjar med denna bokstav, och förstärker hur viktigt det är att mannen ger sin hustru erkännande. Som den sista punkten är detta en signatur av Batseba som avslutar råden till Salomo.]

Hennes barn växer upp , och välsignar henne. Hennes man skryter också över (talar gott, lovordar) henne: [Den nittonde hebreiska bokstaven är: ק – qof. Tecknet avbildar ett nålsöga eller baksidan på ett huvud och är också en bild på att stå bakom någon och hjälpa. I den här versen är det orden ”växer upp” som börjar på den bokstaven. Tacksamhet och uppskattning för vad kvinnan gör kommer inte alltid direkt, framifrån, utan ofta senare bakom ryggen på kvinnan. Det är först när barnen växt upp de tackar för en god uppfostran.]