Popular Bible Verses from 2 Moseboken 20

Share

Jag är Herren din [personliga] Gud (Jahveh Elohim), som förde dig ut ur Egyptens land, ut ur slavhuset (slaveriet). [Det hebreiska namnet för Egypten är Mitsrajim. Det ordet användes inte av egyptierna själva, de hade namnet Tavi som betyder ”två länder” och troligtvis syftar på övre och nedre Egypten. Det hebreiska ordet Mitsrajim härstammar från namnet på Chams (Hams) andra son Mitsrajim (1 Mos 10:6). Mitsrajim står i formen dual, vilket kan ha att göra med kopplingen till det övre och nedre Egypten. Betydelsen är inte helt känd, men ordet liknar ord som belägring, inträngd osv. Genom att använda detta ord, följt av ”ur slaveriet”, blir Guds befrielseverk bredare och handlar inte bara om israeliternas fångenskap i Egypten, utan kan appliceras på alla möjliga situationer och områden som kan förslava och tränga in från den plan Gud har för en människa. Genomgående används andra person singular (din, dig) – Gud är en personlig frälsare.] Du ska inte ha några andra (främmande) [plural] gudar (elohim) vid sidan av mig (ordagrant: ”över mitt ansikte”; som konkurrerar med min plats).

Du ska inte göra dig någon bildstod [staty i trä eller sten] eller någon avbild av något uppe i himlen eller nere på jorden eller i vattnet under jorden. Du ska inte tillbe (böja dig inför) dem, och inte heller tjäna dem.

Hedra (värdera högt, visa vördnad och respekt för) din far och din mor. Då ska du få leva länge i det land som Herren (Jahveh) din Gud (Elohim) ska ge dig. [Detta bud har både att göra med vördnad för Gud och vördnad för människor. För små barn är föräldrarna deras ”gud”. Ett barn lär sig att vörda Gud genom att vörda sina föräldrar. Genom livet förändras betydelsen av att ”vörda sina föräldrar”. För ett litet barn är att vörda att lyda, som vuxen att ha en jämlik relation och när föräldrarna blir äldre att ta hand om dem.]

[Följande gäller dig och din familj:] Kom ihåg sabbatsdagen och håll den helgad [avsätt den som en speciell dag dedikerad till Gud].

Du ska inte representera (ordagrant: ”lyfta upp”, ”bära”) Herrens (Jahvehs) namn (hans karaktär) på ett felaktigt sätt (tanklöst, i tomhet). Herren ska inte låta den som missbrukar hans namn vara ostraffad. [Ofta har detta bud förringats till att inte nämna Guds namn på ett lättsinnigt sätt eller att inte svära. Att ”bära” Herrens namn har innebörden att inte häda hans namn, men tyngdpunkten finns i att inte representera honom och hans karaktär på ett felaktigt sätt. Detta skulle kunna beskrivas som ”religiös ondska” som sker i Guds namn. Om en ogudaktig begår onda handlingar är det illa. När någon som säger sig tro på Gud gör samma onda handling och säger att det är i Guds namn, begår denne inte bara ondska utan skadar även människors syn på Gud. Man behöver inte ha en kristen tro för att begå detta brott. En islamist som i Guds namn ropar Allahu akbar (”Gud är större” på arabiska) och mördar, gör att det är svårare för människor att tro att det kan finnas en god Gud. Ett av de vanligaste argumenten mot den kristna tron är just brott mot detta bud begångna av korsfarare förr i tiden, eller idag av islamister.]

Sex dagar ska du arbeta och uträtta alla dina sysslor (vardagliga arbetsuppgifter), men den sjunde är Herren (Jahveh) din Guds (Elohims) sabbat. Då ska du inte utföra något arbete, varken du eller din son eller din dotter, din tjänare eller din tjänarinna, din boskap eller invandraren inom dina portar (i dina städer).

Du ska inte ha begär till (avundas, åtrå) din nästas hus (familj och ägodelar). Du ska inte ha begär till hans fru, hans tjänare, hans tjänarinna, hans oxe, hans åsna, eller något annat som tillhör din granne (bekante, vän, landsman). [Detta bud går djupare än tidigare bud eftersom det berör tanken och inte den fysiska handlingen. Men varför ett förbud mot att fantisera om att vilja ha grannens oxe? Anledningen är att det är begäret som kan leda till handlingar som förbjudits i de föregående fyra buden, se vers 13-16. Att åtrå andra människor och ägodelar kan leda till äktenskapsbrott, mord, stöld och falska vittnesmål. Ett exempel på det sistnämnda finns i 1 Kung 21 där Ahab tar över Navots vingård. Jesu halvbror skriver att där det finns avund och själviskhet, där finns det också oordning och alla slags onda handlingar, se Jak 3:16. Ordet begär förekommer två gånger i denna vers, vilket har lett till att budet ibland har delats upp i två olika bud. Det är dock tydligt att uppräkningen efter det andra ordet bara är ett förtydligande när det beskriver vad som finns i huset. Ett begär är en brinnande ohälsosam längtan efter något förbjudet. Samtidigt finns det också en positiv längtan och känsla av att vilja ha mer som Bibeln uppmanar till. Paulus längtar efter att känna Herren bättre, se Fil 3:7-14, söka de andliga gåvorna, se 1 Kor 12:31 osv.] [ Olika indelningar Det finns olika indelningar. I den judiska traditionen inkluderas den inledande frasen med första budet, vilket inte den lutherska, katolska eller reformerta traditionen gör. En annan skillnad är placeringen av budet att vörda sina föräldrar, beroende på om det anses höra till den första eller den andra gruppen blir det 5:e eller 6:e budet (4:e budet i Luthers katekes). Kärnbibelns rubriker följer den judiska uppdelningen. Det finns en tematisk och tydlig strukturell struktur som talar för detta, förutom att den var den äldsta och även gällde bland de första kristna. De första fem punkterna består alla av två sektioner där den första beskriver budordet och den andra ger förklaring eller beskrivning. De första fem har också samma text ”Herren din Gud” i varje punkt. De sista fem punkterna består däremot av kortare fraser med förbud. Här nämns inte Guds namn och det finns inte heller någon tillhörande förklaring. Det finns också ett spegelvänt mönster i båda dessa halvor som börjar med hjärtat, tar sig uttryck i tal och sedan sist i handlingar. Det är ett kiastiskt mönster där första och sista punkten handlar om en inre osynlig kvalitet; både första punkten som handlar om tron på Gud och sista som handlar om girighet, har att göra med hjärtat. Det andra temat är ord; förbudet att ingå eder och vittna falskt hör ihop. Vad hjärtat är fullt av, det talar munnen och det leder vidare till praktiska handlingar som att inte respektera vilodagen, sina föräldrar, människoliv, äktenskap och andras egendom.]

Du ska inte bära falskt (hebr. sheqer) vittnesbörd mot din nästa (hebr. rea). [Även om det är moraliskt fel att ljuga (Ords 12:2215:5Ps 101:7), så är det falskt vittnesbörd i domstolen som är huvudbetydelsen här.]

Du ska inte begå äktenskapsbrott. [Lagen skiljer mellan äktenskapsbrott (som handlar om sexuell otrohet mellan gifta) och otukt (som handlar om annan sexuell synd). Båda är synder, men konsekvenserna av dem är olika. Ofta benämndes äktenskapsbrott som ”den stora synden”, för den splittrar familjer och upplöser samhällen.]

Du ska inte mörda (hebr. lo ratsach). [Det finns olika hebreiska ord för att döda. Hebreiska ratsach som används här syftar på en överlagd viljemässig handling att mörda en annan människa, men inkluderar även vållande till annans död. För att avgöra om det var olyckshändelse eller mord skulle den som orsakat en annan människas död ta sig till en av de sex fristäderna och där invänta rättegång som prövade fallet, se 4 Mos 35. Eftersom brottet är allvarligt krävdes inte bara ett vittne utan två. Om det var mord var påföljden dödsstraff. Allt detta beskrivs i 4 Mos 35 där det även ges olika exempel på hur lagen ska tolkas. Västvärldens rättssystem bygger på dessa principer och i Sverige finns tre grader av brott mot liv och hälsa: mord, dråp och vållande till annans död. Anledningen till att mord är fel ges i 1 Mos 9:6: Människan är Guds avbild, och den som tar någon annans liv gör ett angrepp på Gud själv och hans avbild. Den inflytelserika King James Bible använde det engelska ordet ”kill” istället för ”murder”, vilket lett till att detta bud ibland tolkats som ett förbud att döda något levande. Eftersom plantor ska ätas och djur kan offras kan det inte betyda att inget liv får tas. Nästa kapitel föreskriver också att en skyldig mördare ska dömas till döden efter en rättvis dom (se t.ex. 2 Mos 21:121415) och då används ett annat hebreiskt ord för att ”döda” (hebr. mot) gärningsmannen, vilket gör att detta bud inte kan användas för att tala mot dödsstraff. Även i krig används andra hebreiska ord för att döda. Eftersom summan av Guds ord är sanning, se Ps 119:160, måste vi se vad andra stycken i Bibeln säger om dödsstraff och krig. Två passager som ger vägledning finns i Rom 13:1-5 och Matt 5:44. Medicinska framsteg har också lett till nya moraliska dilemman vad gäller dödshjälp, abort, livsuppehållande behandling osv.]

Du ska inte stjäla.