Hebreerbrevet 4:1-11

Låt oss därför noga och med fruktan ta vara på varandra, så att ingen blir efter på vägen, medan Guds löfte om att få komma in i hans vila fortfarande gäller. Vi har ju fått höra samma glada budskap som de en gång. Men de som hörde budskapet den gången hade ingen nytta av det, eftersom de inte tog emot det i tro. Vi däremot som tror får gå in i den vila som Gud talade om när han sa: ”Därför svor jag i min vrede: ’De ska aldrig komma in i min vila.’ ” Ändå har hans verk varit färdiga ända sedan världens skapelse. Det är sagt någonstans om det sjunde dygnet: ”Gud vilade på det sjunde dygnet från allt sitt verk.” Men på det här stället står det: ”De ska aldrig komma in i min vila.” Det står alltså att några ska få komma in i den vilan, men de som först fick höra evangeliet kunde inte komma in, eftersom de var olydiga. Gud bestämde därför en ny dag och kallar den idag, när han långt senare lät David säga vad som redan tidigare var sagt: ”Om ni idag hör hans röst, så förhärda inte era hjärtan.” Om Josua hade fört dem in i vilan, så skulle Gud inte efteråt ha talat om en ny dag. Därför har Guds folk en sabbatsvila att se fram emot. Den som går in i Guds vila får vila från sitt verk, så som Gud vilade från sitt. Låt oss därför göra allt för att komma in i den vilan, så att ingen kommer på fall genom att följa exemplet av deras olydnad.